"Jag skulle nog kunna bli kär i dig, om du inte åt människor"

(dröm)

Vi rodde ut mot en ö, jag och ett gäng nybekanta.
Sjön blev allt större, och klippor växte upp längst öns sidor.
Vi blev omringade av röda brinnande djävlar som motade in oss mot ön, fångade oss och tog med oss in i en grotta.

I grottan fanns en trappa, och längst ner låg människor i ett bad av svart lera.
Vi förstod att de som ägde stället var kannibaler, och att människorna var deras betjänter fram tills dess att de dog.


   
I det här helvetet levde vi i flera veckor. Man skulle lyda och inte försöka rymma. Min kompis, en ca 25årig kille, hade gjort något som han behövde straffas för genom att bli piskad blodig och nersläppt i den svarta leran so blivit fylld med salt.
Ledaren tvingande mig att läsa högt ur en recept- och tortyrbok full av bilder på nakna, blodiga, förvridna kroppar. Uppspikade, bundna, kokta, stekta, inbakade, skivade.
   
Vi skulle ut på något uppdrag en dag. Till mitt hus. Jag gick tillsammans med min killkompis och ledaren.
Av någon anledning gillade ledaren mig, och hans selektiva vänlighet fick mig att tycka om honom tillbaka.
- Jag skulle nog kunna bli kär i dig, om du inte åt människor. Sa jag.
Men jag smög ifrån honom vid ett tillfälle och lade halsbandet jag alltid har på mig på mina föräldrars altan.

När det hemliga uppdraget var avklarat kom de medverkade tillbaka som änglar. Först helt osynliga, sedan allt tydligare när de närmade sig marken. De flög inte själva. De var som radiostyrda, hypnotiserade, och en flickängel hade med sig mitt halsband.

Ledaren såg ont på mig. Jag sa glatt:
- Jaha, och nu måste du döda mig för det, eller vadå?
- Nej, inte döda dig, men jag måste straffa dig.
- Vadå för att det är en drake? (halsbandet)
- Nej.
- För att det är i järn?
- Ja.
Jag låtsades att jag förstod.

Ledaren berättade att jag skulle få dricka en flaska sprit med en fästing i. Jag var glad att jag inte fått ett värre straff, men jag låtsades att jag var förfärad så att han inte skulle bli uppretad och se till att jag blev slagen.

Mina föräldrar fick komma på besök i hemhelvetet, varför vet jag inte. Vi hade ett terapisamtal tillsammans med en rödhårig dam som sjöng barnvisor. Det skulle ha en lugnande och tröstande effekt. För mig.
Mina föräldrar var inte på något sätt påverkade i humöret av att jag var fångad hos torterande kannibaler.

--------------------------------------
Jag vaknade överlycklig fram tills dess att jag började minnas allt.