Skulpturmaskin

Jag var helt knäckt, så hon rastade mig med en runda i bilen. Till stan. En Magnum, Melody Maker och NME.
Jag hittade ingen bra skruvmejsel så jag försökte slå sönder en telefon med hammare för att få ut kretskortet. Det gick inte tillräckligt bra.
I ett annat försök att hitta lite inspiration stod jag i duschen och åt pinnglass, vansinne var förstås också inblandat.

Det är därifrån jag kommer, jag är fuktig i håret. Jag slängde ett öga på alla papper vid min dator, och kände att det var heldött. Det har varit bra, men inte idag. När jag skrev kändes det betydelsefullt och nu är det meningslöst.

Jag har ringt L tre gånger.
Ring nr 1 sa jag att jag skrivit en bok, och läste upp några förslag på titlar.
Ring nr 2 sa jag att jag skulle göra en skulptur.
Ring nr 3 sa jag att jag skulle göra en uppfinning av det som skulle bli en skulptur.

Jag är inte så mycket för saker som inte har någon praktisk funktion, och jag tycker att det som har en praktisk funktion ska göras personligt och vackert att se på. Därför blev en skulpturmaskin bäst.
Jag vill kunna lista ut hur saker fungerar genom att bara titta på det, sedan koppla ihop det med andra saker och få ut nya funktioner.

Skruvade isär en gammal dammsugare och plockade ut motorn. Borde man inte kunna använda den till ett rullband som jag kan rulla saker fram och tillbaka på genom mitt rum?
Förutom motorn finns mekaniken vid knappen som drar in sladden... mmhm...

Något så enkelt som att bara byta plats på knapparna på en telefon hade varit roligt, men de är sällan formade på sätt som gör att det går.