jag vill vara ett mönster i en 70-talsfilm
en del av någonting vackert och undanstökat
med starka färger och ordentliga konturer

vara inuti en mycket fast form
där innehållet aldrig rubbas
bara mognar

var är min genomtänkta karaktär?
den där alltid lika förvirrande men inte själv förvirrade
med ogenomträngliga ögon

jag saknar mig