Monstruösa adrenalinhav

Sova snart, monstruösa adrenalinhav. Och vakna upp till ljuset och kylan och ångest och städa och förstöra och köra iväg i för hög hastighet. Dö vid vägen eller anlända och försöka vara ett trevligt sällskap.
Jag vill döda det, vad det nu är. Nä skämt åsido. Stycka det långsamt och pynta väggarna med köttslamsor.
Täcker hemförsäkringen det om jag slår sönder alla fönster och kastar datorer från balkongen?
Kontroll.
Måste isolera fram en trygghet.
Jag behöver en burk lugnande och möjlighet att spänna fast mig själv i sängen. Allt annat vore vansinne.

Jag vill nästan varna honom, hålla honom i handen under nästa attack.
Men sånt gör vi inte.
Han kan bara klämma sönder mina biceps för att visa hur mycket starkare han är.

Tänk inte att jag är för ung för dig, eller för konstig.
Fortsätt prata när jag är tyst.
Jag är inte uttråkad, jag är rädd.

Jag ville bli vän med henne, men det visste hon inte.
Mina relationer är inte lika bra som dina, för jag kan inte prata.
Jag hade behövt lära mig det i skolan.
Liksom att gå i gruppterapi.
Och att svälja piller.

Inga darrningar
Bokbål, saliv, sträckbänk, aska.

Situationsdikt om: ska gå ut
inget paraply. tar då av mig alla kläder och går ut.
ställer mig i ring runt en död skalbagge. mässa. bil kommer. gömmer mig
i en jordkällare. var tror de att jag är?

Buffy

Jag kan inte sova för att jag:

1. Läser skriver och städar
2. Inte är trött, sömntiden har börjat infalla senare
3. Har mild träningsvärk i högra benet (varför, gaspedalen?)

När jag åt middag framför TV:n blev jag berörd av ett avsnitt av Buffy the vampire slayer. För Buffys kompis bestämde sig för att förinta jorden och sen ångrade hon sig när hon fick sin mänsklighet tillbaka för att en kille sa att han tyckte om henne när hon råkade bryta av en krita på dagis, och lika mycket nu trots att det var värre det här med jordförstörelse.

Det är för världsligt, det är för svagt
Hunger är för stenåldersmän
Och jag är den mest civiliserade människan i världen

Vem hade kunnat tro att jag skulle kunna bli så helig
Jag är inte en kropp längre utan ett mentalt tillstånd
Jag tillhör inte naturen

sid. 69

Oväntade hästar

"Nu är jag nyttig" tänkte jag när jag gick ner mot brevlådan. Naiva förhoppningar om brev, jag får ju inte ens räkningar nuförtiden. Jag öppnade brevlådan, men distraherades av ett ljud. Steg. Jag tittade upp. En häst joggade mot mig. Jag släppte ner locket på brevlådan och gick fram till den. Ännu en häst dök upp. Jag klappade den första hästen, som var mest social.

Det var inte så tråkigt egentligen, att klappa en häst. Jag fick nästan lust att rida. Jag gick på ridskola i två år, för alla tjejer i min klass pratade om hästar, och då tänkte jag att det måste vara något speciellt med att rida. Så jag provade jag med. Och det kunde vara kul ibland, faktiskt. Inte så man ville viga sitt liv åt det, men svindeln man fick av att sitta däruppe var intressant, som att se på skräckfilm.

Hästen jag klappade började äta på min tröja, den var svart. Jag har bara svarta kläder på mig idag. När jag varit på väg ner till brevlådan tänkte jag att människor som klär sig helt i svart är av den typen som inte sportar, att det är en fördom man kan ha. Liksom man kan ha fördomen att alla som klär sig helt i orange måste vara släkt med en estetlärare jag hade under min korta gymnasietid.

... Jag kan inte släppa det här med hästar. Det var en så oväntad grej. Det var lite oväntat att det kom hästar där, men mest oväntat att jag klappade dem.

Kopplar kasettbandspelare till ljudkortet och spelar över cd-skivor på band den vägen. Uråldrigt, jag vet, men jag har bara en kasettfreestyle att lyssna på när jag kör bil. Vill inte gärna åka 16 mil på en helg, som jag ofta gör, i en tyst bil. Och jag kan inte spela panflöjt medan jag kör, så lätt. Jag har en sån, fast det är egentligen en variant av panflöjt som heter något annat. Jag kan inte spela på den när jag inte kör heller, min andningsteknik är usel och min lungkapacitet likaså. Jag orkar högst 5 toner, sen måste jag gå ut på balkongen och hålla huvudet uppochner.

Jag lyssnar på flamenco. Det är en bra slags musik. Det är den slags musik jag har lättast att börja dansa spontant till.

Nerve Pudding

Ah, great, imorgon inleds den inre återuppbyggnaden med skyhöga förväntningar om att min amygdala snart kommer att behandla mig bättre. Work with me, honey, miss Grey Nerve Pudding fuckhead.
- Lägg dig och titta på TV tills du spyr, sen gör du något annat, sa min mor.
Sedan dess har jag läst nästan oavbrutet. Ja, det enda avbrottet var en bilfärd. Jag såg två polisbilar, och en kvinna vars dotter jag gått i samma klass stå med ett gäng ungdomar vid ett par bilar som beblandat sig så ivrigt med varandra att det lämnat glassplitter på vägen.

Jag satt i en stol med otvättat hår och tänkte att apotekararier inte kan vara av den sorten som spyr av karuseller, som de står och snurrar på sina hyllor.
När jag kom hem frågade pappa om jag hållit hastighetsbegränsningarna vid vägarbetena.- Ja, visst, absolut, sa jag.
Märkte då på tonläget att det måste vara uppenbart för utomstående att de har dålig koll på adrenalinnivån därinne (mig vore det orimligt att skylla på). Gick därför snabbt upp till mitt rum till min soffa till en bok om en son till en truckerhora.

Ge mig en soptipp så är jag nöjd

Ordlista: Spöksång, spövind

Spöksång Man spelar in när man sjunger och gör om ljudet så att det låter som en omänsklig varelse. Varelsen är död och sjunger i en kyrka där det spelas orgelmusik.
Spövind Efter "spöregn". När det blåser så mycket att fönster som inte varit öppna på väldigt länge eftersom de saknar handtag blåser upp, och en liten gren blåser ner och träffar vindrutan när jag kör

Min syster sa att hon fått 19/19 på ett matteprov och att hennes pojkvän (som går i samma klass) då kände sig dålig på matte i jämförelse. Jag kom då med förslaget att hon kan berätta för honom att jag fick noll på ett matteprov i högstadiet.
- Hur fan lyckades du med det egentligen. Nej, jag måste illustrera.
Och så tog hon ett papper från skrivaren och skrev det här:

Öppen flamma

Stannade till när jag körde bil mitt i natten.

Verkligheten

Jag var nyss ute för att boka tvättid åt honom, bara det. Det duggade lite och ljuset var blåtonat. På marken låg delarna av en leksakspistol.
    Jag kunde inte gå tillbaka in, då skulle jag gått miste om något. Jag såg ett tegelhus längre fram som inte var en del av bostadsområdet. Det var ett helt annat bostadsområde. "This is the real world" tänkte och viskade jag för mig själv. Svenska hade varit för verkligt. Jag fick den där känslan, som om jag ville gråta men inte för att det var sorgligt. Utan för att världen är mystisk, vacker på ett mystiskt sätt. Jag var helt skild från all annan tid än nuet, det var som om jag plötsligt bara hamnat i en plats i tid och rum utan att veta hur. Och det var verkligheten, trots att det inte alls var bekant.
   
Det är otäckt, vad är bekant för mig? Var jag än är och vem jag än är med får jag ofta känslan av att "hemma", den verkligaste verkligheten, är någon annanstans.

Paradise lost

Det är jordens radie x 3 mellan de tvås riken, sa Milton. I det mittemellan klunkar jag vitt vin i skjutvapensljudvågor - vilka är det som krigar för vad i de subjektiva landskapen?
Här har vi Id.ma.an. [Han blev nyss teleporterad.] Hon släpas nerför trappan av A.ria.de med huvudet före [de har 10 ögon.] Hon misstänker att det finns andra sätt att ta sig ner på, men kanske inte.

Id.ma.an är nu redo att presenteras:
Jag ska minnas att ha längre hår med svarta flätor i. Sådan är jag. Det står "rewind" på min nya t-shirt, men jag ska aldrig! bli som Evan i The butterfly effect. Nej, min film börjar med en buss som förefaller åka för fort, men som i verkligheten kör enligt bestämmelserna mot ett normalt mål. Det känns absolut inte så, inte med alla streckformade stadsljus utanför. Man tror det handlar om.... teleportering, han är tillbaka där kött är inredning. Dödliga blå och röda ljus möter varandra halvvägs.

- Jag gillar sånt här organiskt, hoppas det gillar mig.
Sa han.

Man kan också skriva såhär: jag läser för tillfället Paradise lost och Nalle puh, D spelar Doom. Vi sitter hoptryckta vid datorn, ej ovanlig situation, med fest/filmkvälls tillbehör. Jag vill att han ska komma till slutet, själv fastnade jag på ett ställe som var för envist för att vara värt det.

När jag kokade kaffe glömde jag ställa kannan under, så allt rann ut på bänken.

Om jag var en frukt skulle jag vara en apelsin. D skulle vara en ananas eftersom de ju ser ut som ett huvud med hår på. Mitt apelsin-jag skulle vara som en Magritte-målning.

Ny frisyr på 1 cm

01:50 Det är ingen total vilning eller ens något hypnagogt tillstånd att tala om nu. Jag som bestämt att jag skulle utnyttja varje natts insomning till automatiskt tal (diktafon) och av det få ut en ny bibel baserad på egna visioner.

Istället sitter jag här och dricker saft blandat med äppeljuice ur en colaflaska, uppdaterandes. Jag har äntligen, som vanligt till nackdel för sömnen, uppnått aktivering och distraktionen den erbjuder. Och jag ser inte fram emot att behöva släppa det.

Tidigare stod jag i badrummet och klippte bort centimeter efter centimeter. Jag kunde inte sluta när jag tyckte att det räckte, för jag tänkte: " Vad ska jag annars göra?" Nu är mitt hår 1 cm långt, men det är mer okej än det låter som.

13:09 Jag hade knölat ihop några kassettbandsetiketter. När jag gått och slängt dem upptäckte jag att jag hade ett klistermärke på högra handen det stod "Master" på.
Slumpen har krönt mig.

Emma ringde. Jag berättade att jag snaggat mig.
- Ja, det är ju sånt som kan hända när man har tråkigt... i din värld, sa hon.

Naturliga katastrofer

Min puls stegrade utan att jag gjorde något, för det hyperaktiga började ta vid. Jag ryckte åt mig min systers hand och lade den mot min hals. Hon hade varit med om samma sak många gånger förut, och blev mest uttråkad av det förutsägbara i det. Hon sa att vi måste åka till en stad eller ett samhälle och gå där barfota.
Hennes pojkvän svarade:
"Nämen kolla!" och drog upp en död mus från gräsmattan i svansen.

Olika meningar

Jag kan inte sova mer
Jag kan inte vara vaken
Min kropp dör av vanvård

Jag kan inte rova mer
Jag kan inte vara naken
Min kropp dör på en skolgård


Surrealistisk mening
Mina armband flyter ut till gröna, köttätande maskar

Abstrakt mening
Min hud är dödsångest

Psykotisk mening
Gud har berättat för mig att jag är min döda bror

Orimlig mening
Det fulla glaset visar inga tecken på att innehålla något.

Biografisk mening i presens
Han sitter i sin bur

Informativ mening
Jag mår inte bra på det här stället

Mytomani-mening
Jag låg på behandlingshem i två år för kokainmissbruk

Vacker mening
Snart är D där jag är

Dröm

Jag tar död på ganska många människor genom att någon anledning slänga molotov cocktails på dem. Polisen börjar jaga mig, och jag springer ifrån dem tillsammans med en okänd kille som senare förvandlas till en cyborg som ett straff för hans brott mot mänskligheten. Dvs att hjälpa mig att döda människor med molotov cocktails.

Flyendet slutar i fallfärdigt hus där jag bosätter mig tillsammans med zombies med dödliga skador som kan förvandla sig till andra varelser också. Mitt i ett av rummet står en stor skulptur som ser religiös ut och sprutar ut människofoster.

Jag sitter och lagar kläder med symaskin 23:10. Syster följer ljudet och finner mig.

- Men, vad gör du? Du förstör ju din image.
- Ja jag vet. Jag har så hög moral idag att jag lagar kläder själv och inte tvingar mamma göra det.
Jag måste lära mig att göra saker jag inte vill för att passa in i samhället.
- Helvete alltså, så underbart på något vis!

Pappa har förfalskat mammas namnteckning. Hon berättade att hon upptäckt det, men han försvarade sig listigt genom att förklara att de ju hade blivit misstänksamma direkt om han skrivit sitt eget namn.

What’s this new mesmerising sound, is it black or white
Will it swallow me whole, should I prepare to fight
The tunes restart a waiting that has turned into rust
It’s the sum of my thoughts, the revival of lust

Confusion runs in smaller circles, you’re a powerful force
What’s your offer and what’s your source?

I ignored the physical world to dwell in the dark
The beautiful deep dimensions with a painful spark
All I could find was cby a disorder
And it’s answers led across the outer border

Ever since I returned I’ve been searching for another kind of truth
What’s the right question to unlook the proof?

I've begged and kneeled in front of an emptiness.
Praising, screaming, laughing, offending
Someday it's face will appear and give me peace
I've loved, hated and waited for it
as I'm loving, hating and waiting for myself

It opens up my long lost romance, innocent joy
A child in green grass playing with it's favourite toy
When the present was now, and the past soothingly embraced
Who knew how successfully it could be erased

Piece by piece maturing into a predesigned life
All in the hands of others
My heart chose anarchy and my head madness
For a bit of logic and comfort
I looked for you everywhere without knowing a thing about you

As you’re coming close I realise you mean no harm
You were harmony, I used to sleep on your arm
You never really left I just got to ill to see
There’s will enough left in my blood, cause you’re still a part of me

Konversation, vågrätt

- Ska vi gå nu då. (för att lämna tillbaka en film.)
- Ja.
Ligger kvar i soffan.
- Har vi gått än?
- Ja.
-Var är vi?
- Vid restaurangen.
.......
- Var är vi nu då?
- Vi sprang, så nu har vi hunnit till kyrkan.


- Vi verkar döda. Jag tror att du ströp mig, och sen dig själv.
- Hur stryper man sig själv?
- Håller andan.
- Det tror jag inte att jag skulle kunna.
- Okej. Då ströp du mig och sen stod du där uppe (pekar på soffryggen). Och sen ramlade du ner och bröt nacken mot bordet.
- Så kan det ha varit.
.....
- Du är ju bara någonting jag inbillar mig... men du är ingen obehaglig hallucination i alla fall.
- Tack.

Påverkan, inverkan, bakåtutveckling

Jag skulle älska att dela det helvetiska med dig
Har väntat så länge på ett annat medvetande att påverka

Du ska bli som jag

Stappla omkring i kaos

Då kommer vi att förstå varandra

Ett däck i duschen

18:54 God, I'm tired... Jag menar fuck... Man vet inte ens om det är sant eller en automatiserad standardmening.
Jag somnade 8 på kvällen igår, och de gånger jag vaknade i natt åt jag godis från en skål med ganska mycket sånt i. Allt var borta innan frukosten på morgonen.
Hämtade posten och tänkte att det kanske kan vara en bra framtidsplan att försöka se till att hämta posten varje dag.

20:17 Jag vaknade 8 på morgonen. Nu är klockan ca åtta på kvällen igen, och jag har suttit framför datorn sedan åtta. Om jag går och lägger mig nu blir det ett lättbegripligt mönster i mitt liv.

Mamma hade något att invända mot att det stod ett däck ingen vet vilket slags fordon eller redskap det kommer ifrån i duschen. Jag sa att det var borde kunna vara intressant, duscha med däck hade hon väl aldrig gjort innan? Då blev hon glad istället för klagande, för det hade hon ju faktiskt aldrig gjort.

Jag hittade däcket när D och jag var nere vid sjön i söndags och letade efter naturmaterial att hålla våran lyckade eld vid liv med. Jag fiskade upp den ur sjön en gång, och nu låg den i eller jämte en hög gamla löv. Jag ville ha det i inredningssyfte.

21:01 Tänkte skärpa mig och ta så många kort med digitalkameran som jag bara orkade. Vad som helst.
Mamma påkallade uppmärksamhet och ropade till sig mig till ett fönster.
- Kolla vad det växer, vilken kraft!
- Mmm..
- Men det är ju helt otroligt, kolla bara. Jag har inte sått dem.. nej, det var inte alls längesedan.
- Du har inte sått dem? .. Det måste vi ta kort på.. *tar kort*
- Men vilken kraft!
- Ja... det är naturens kraft.
- Ja, naturens bergssprängarkraft är det.. Gå genom asfalt kan det till och med, maskrosor kan det.
- Vadå, är det maskrosor?
- Nej, det är pumpa och gurka.

Diktafon-monolog

" Man skulle se till att skapa deadlines på olika sätt, t ex: Nu måste jag hinna städa, för om några timmar ska jag bjuda upp mamma på kaffe i mitt rum.
Jag kan tända lite stearinljus kanske så att jag blir inspirerad när jag ser livskraften i lågorna. Då blir jag smittad och börjar brinna för städningen.... Fy fan vad kallt och varmt det är samtidigt... Det är någon jävel som vägrar tända... Aj som! *tappar tändare i golvet* "

En oväntat kronologisk berättelse

Vaknar upp i TVrumssoffan.

Fortsätter titta på An interview with a vampire (började med det på natten).

Sitter ute på altanen.
Katten mjauar men kan inte vara hungrig och verkar inte vilja bli klappad av mig. Jag förstår honom inte. Mamma kommer ut. Katten vill bli klappad av mamma.

Jag och mamma pratar om saker som hände igår, och hon vill inte att jag ska gå in igen, men jag säger att jag måste sova mer för att jag sovit för lite.

Jag lägger mig i TVrumssoffan.

Jag kan inte somna så jag fortsätter titta på An interview with a vampire.

Mamma åker till jobbet.

Jag går ner till brevlådan. Det är ett brev där till mig som jag inte vill ha, annars är det inget särskilt. Jag låter posten ligga kvar och går till ladugården.

Jag klättrar upp på en sak... det är svårt att beskriva vad det är. Men det var två meter över marken och det var visst taggtråd längst upp, men det gick att ta sig över.
Sen klättrar jag i ett tak och tänker att jag är fegare nu än jag var när jag var liten.
Jag kanske inte var rädd för döden när jag var liten, tror jag blev det -94.

Jag stirrar på en rostig plåtbensindunk, ett löst avgasrör, delar av lantbruksmaskiner. Sen går jag in.

Jag tittar på Apocalypse now medan jag läser The Cure-låttexter och börjar anta att de räknas som goth rock pga vad de sjunger. Är lite ute på internet också på en bärbar dator.

Går upp på mitt rum och sätter mig vid datorn.

H tittar in genom en dörrspringa och jag kommer fram till henne och frågar om jag såg henne idag på morgonen eller drömde att jag såg henne. Hon säger att jag såg henne, och att hon var förvånad över att jag flyttat. Jag blir förvånad över att hon blivit förvånad, jag sover väl aldrig på samma ställe som jag brukar? Brukar jag ens sova på något särskilt ställe?

Jag äter middag. Drar nytta av att systern har pojkvän och ber honom göra allt jag inte orkar göra som behövs göras för att jag ska få i mig mat.

Ringer L, hon tittar på film.

Ringer J. Han hejar på Sverige och jag säger att jag kan heja på Ryssland då för jag är så lite patriot att det antagligen ändå är nere på minus.
Han säger "kom hit, kom upp". Jag tänker ja, nu är energin överrinnande. Jag borde skynda mig.

Sitter på grönt golv lutad mot orange vägg, skriver punktlista i ett kollegieblock över saker jag kan göra. Jag har många nyskrivna punktlistor med samma innehåll i andra block, och många txt-filer med samma innehåll på datorn. H och E sitter till vänster och pratar om någon grym tvåstämmighet som de kommer behöva öva 4 timmar per dag på. Pappa försöker lista ut vad det är med datorn i det rummet som gör att man inte kan komma ut på internet.

Frågar pappa om jag får ta en sväng med bilen. Det får jag. Lyssnar på Marilyn Manson och The Cure så att det gör ont i öronen. Åker till Kvill, Järnforsen, Virserum, hem.

Jag sitter på altanen och börjar skriva en till lista. Verb A-Ö vad jag kan göra:

Arbeta
Baka
Cykla
Duscha, dagdrömma
Eliminera
Film, filosofera
Gymnastisera
Half-life
Ineternetta
Jojjo:a
Kräla
Läsa
Måla
Nåla
Ommöblera
Prata i diktafon
Ringa Louise
Sova, skriva
Tänka, träna
Uggla
V
Åka moped
Äta, älta
Ögna igenom något

Jag går in, frågar vad det finns för verb på V. E säger ventilera och välta. Jag skriver ner det.

H frågar om jag känner behov av att socialisera, jag säger ja, och hon säger att jag kan få vara där de är. Kollar i kylskåpet, tänker "nej, jag är inte hungrig" men äter kvällsmat ändå. Och sitter jag vid dem och klagar. Skriver en punktlista till, och när H ser att jag skriver "söka jobb som reklamutdelare" säger hon: "Haahaa, visst!"
Jag är uttråkad.

Efter det vill jag inte klaga mer.
Jag går upp till mitt rum. Där vill jag inte vara.

Jag går ner till TVrummet. Säger "Här vill jag inte vara."
"Jo, kom och sätt dig nu", säger mamma.

Jag sätter mig, jag lägger mig. Tillbaka i TVrumssoffan.

Jag hör att jag fortsätter klaga. Då bestämmer jag mig för att sova.

sid. 83

Tragedihumoristisk hjärnkramp

En  skruv  är  lös
En  glödlampa  slocknade
Min  familj  brinner  upp


Sista konversationen:

- Och jag som älskar naturmaterial. Du kan ju leta rätt på saker och måla det svart sen då, eller jag vet fan inte.
- Phh
- Okej... Du, vi måste ut härifrån nu, det brinner!


Benen var orörliga, jag drog mig fram och ut. Ut i ett daggvått, mörkt gräs. Det var natt och dag på samma gång.
Hur känns gränsen i ett psykologiskt experiment?
Hon var som en ängel, fylld av ljus. Bara att hon inte var lugn, och hennes röst var inte trygg.


På psyket:

- Nej, det blev bara för mycket, svälja-sin-egen-tunga-för-mycket. Det är väl inte konstigt att hon ligger där och pratar med sina avrivna tånagelbitar. Vem ska man lita på? Döda ting är redan döda, så att säga.

Klättrar runt i köket på allt som inte är golv.
"Vad gör du medan din kaffekokare gör jobbet?"
.... No, no:

- What are you doing while your coffeecooker's doing the work.

- Dad, stop her, she's drinking coffee.

- Hon får väl dricka kaffe bara hon kommer ihåg att stänga av kaffekokaren efter sig.

- Yeah, right. Like: Du får väl knarka om du vill, bara du inte lämnar några sprutor kvar i trappen.

- Those aren't flowers! 

- Oh, what are they.? 

- Plants, hahahhahahahahah. 

- Oh my god, I'm losing her... 

Jag stirrar på ett torn av vitaminpillerburkar. 

- Are you back?... Where are you? 

- I'll be wherever you want me to be. 

     ***

- I'm going now. But I'll be here, around, you know. 

- .... in case of fire. 

- ? 

- I don't know where those words came from. 

- Haha, no.... But keep it up.... Bye. 

- Bye. 

Jag byggde Stonehenge och ledde honom vilse i skogen, men vi hittade ut vid samma göl vid vilken vi tidigare under dagen suttit och rökt i ett älgtorn.
Han visslade på Smurfarna, jag plockade upp en oljig made in Germany sak. Solen är solsting, stjärnorna faller mm. Och nu är han åkt.

Min syster tittade in, såg att jag låg och sov på golvet, höjde ögonbrynen och stängde försiktigt dörren igen utan att jag vaknade. För jag sover som en stock när jag sover på golvet, trots att det ska vara en förmån att ha en säng. Jag kanske är hemlös i hjärtat.

Solljus svider och helar på hundratals sätt
Daggen tränger igenom mina kläder
Jag vill att rastlösheten ska dö
Efter en natts springande i skogen
Svär jag evig trohet till siluetter av granar

Ditt cyniska fantasibarn

H och E var på väg nerför trappan när jag tänkte säga: ”Ditt synska, fantastiska barn” till H.
Det blev ”Ditt cyniska fantasibarn” istället. Vilket i och för sig lät ganska vackert det också, men det stämde inte in i sammanhanget.

Är det här allt kommunikation kan bestå av?
Ni kunde lika gärna ha tillhört en annan art.

Jag försöker att inte hata så mycket, men mitt system är inte ert system.
Kugghjulen stannade när de möttes och har stått och rostat sedan dess.

Scheisse ditt jävla pucko, du har en städningsstörning. Du är ett dammigt missfoster men du ler ändå. Dra ner mungiporna, du borde vara utomhus för det är där världen är. Och människor som försöker rädda dig berättar det för dig ibland. Du låtsas slå dövörat till, men när de går ut genom dörren, innan den stängs bakom dem tittar du längtansfullt ut på det som finns där utanför. Suckar ett tag inombords tills bilden av det verkliga med våld tryckts bort från näthinnan igen.

- Är du speedad nu?
- Manisk?
- Ja.
-Vadå?
- Nej, du är alldeles darrig nämligen.
- Är jag?
- Ja, du sitter såhär.
Hon håller fram händerna och skakar med dem.
- Och väldigt stirrig är du... Du har ökat dosen nu eller, gått upp till en tablett?
- Ja.
- Det kanske är för mycket då. Har du väldigt svårt att sova?... Nu sov du hela natten va?
- Ja, och på dagen också.
- Vi får nog ringa och prata med dem om det här, det börjar bli för mycket nu.

Läser bibeln överallt

12:01 L:et på mitt förra tangentbord slutade tillslut att fungera helt och hållet. Så jag rasslade i en hög andra tangentbord och valde ut ett som det inte alltid blir något M av.  

Ohmigod, I miss. Nä, nu fan byter jag tangentbord igen.

Min pappa har gjort mig till ... nej, jag hatar verkligen det här tangentbordet som jag nu bytte till. Jag byter tillbaka....

Min pappa har gjort mig till snusare på deltid. Genom att det köptes fel sort, portionssnus och inte lössnus. Då fick jag dem av honom, två stycken... . hhhhh...!!!!
Okej. Då byter jag i smyg ut det här tangentbordet mot någon annans dators tangentbord.

dsjaköa ... Aaaa, sådär ja! Det här tangentbordet är det nyaste och finaste av alla. Och det kunde väl tillfalla mig på logiskt vis, det är jag som skriver mest.
... Jäklar vad behagligt och fint. Och oboy har jag spillt där också ja mellan P och Å, perfekt. Vilken skönhetsfläck.

... Vet verkligen inte vad det var jag tänkte med det här. Alla tangentbord gjorde mig förvirrad och jag tappade tråden om jag nu hade någon från början.

*****

Jag läser bibeln mycket. Jag ligger i bilar och läser bibeln, och på golv och i fåtöljer och i sängar. Och när någon ser mig skrattar de till. De frågar om jag ber också, eller om jag känner mig frälsts än.
Vilken okristlig familj, vilka djävulens barn! Den orättfärdige skall straffas, den rättrogne (trogna) skall få hålla i Guds vänstra hand medan hennes fiender nedslås av Guds högra. Skulle leran trotsa krukmakaren? Ack, de högmodiga skall få känna på gräshopporna, eldarna och floderna. De skall få sina kläder sönderrivna och springa blottade och förtvivlade genom forna skogar, nu ödelagda och förtorkade till öknar. Herren Sebaots mun skall öppnas och ut genom den mullra ord om förintelse!!!
(Passa er.)
Ja, jag sitter här och läser bibeln ja. En snusfläckad bibel.

När jag kom hem igen, efter att jag somnat och vaknade upp på måndagen svor jag. Efter någon minut upptäckte jag att jag svurit oavbrutet sedan jag slog upp ögonen. Vad håller jag på med? undrade jag. Vad menar jag, vad syftar jag på?
   Jag såg mig omkring och tänkte: trash. Min sopptipp, oj oj oj.  Det är sprickor längs taket som om den svaga vindens golv tänkte vika sig och fälla ner sitt lass sågspån över mig.

Min syster ville ha ett erkännande från min sida. Att jag låg och sov i baksätet på en bil bara för att jag tyckte det vore coolt om de som såg mig trodde att jag bodde i bilen.
Jag sa att det inte var så, det var det inte. Men jag funderade över hur det skulle vara att bo i en bil. Kurt Cobain bodde i sin bil ett tag.... (Jag har nyss läst hans dagböcker.) Jag äger ingen bil.

Grapefrukt mamma? Nejnej, ta bananer!.. Haha. Vi ler konspiratoriskt mot varandra. Vilket krig det förs.
    Hon hade tryckt ut mig ur  bilen, och hon låste inte dörrarna.
Det är Ica och jag tittar på tidningarna det är bara skit jag visste att det skulle vara skit jag tittade ändå och blev besviken jag visste att jag skulle bli besviken.

Om jag gör för många armhävningar kanske min hals växer ihop med axlarna. Det vill jag inte. Men det är nog först i extremare fall, som Sylvester Stallone och Arnold. Sådan blir man bara om man gör det till sin livsuppgift, och jag hoppas jag kommer ha viktigare saker för mig förr eller senare.
Jag har ingen aning om vad som är viktigt.

Jag ville spela ett spel, ett datorspel. Så jag plockade ut en cd ur mitt ställ och installerade vad som fanns på den. Allt är gammal skit jag visste att det skulle vara gammal skit och att jag inte skulle tycka om något av det. Men att installera och att avinstallera är en godkänd sysselsättning.
Sysselsätter man sig inte och någon upptäcker det utsätts man för kritik.
Sysselsätter man sig inte och det bara är man själv som vet att man inte sysselsätter sig försätts man i förvirrade tillstånd.

Hade det varit bättre om jorden var platt, och i så fall, hur gör vi den platt?

Jag såg en bild av ett åskmoln i rymden. Jag klippte ut den, nu ligger den på mitt skrivbord i en hög av andra lika små bilder. Man vet inte vad man ska göra av så små bilder förrän man hittar något litet man skulle vilja ha en bild på.

Drog upp en... vaheterdet, piedestal. På den satte jag saker som mer eller mindre saknar praktiskt funktion. Undra hur många gånger jag kommer välta omkull den. Jag vet att jag kommer välta omkull den, med eller utan flit en eller flera gånger.
Den står på ett trögt ställe, men jag hade åtminstone kunnat valt värre ställen att placera den på.

*

- Du kanske undrar vad jag håller på med?
- Ja, tror fan jag det! (pappa som öppnade dörren för att kanske fråga om jag ville ha kaffe eller liknande en kväll).
- Jag ska hänga upp den här i taket för att göra folk förvirrade.
 
Men inte nu längre för alla tändare lossnade och nu har jag dem i en burk ovanför ett lager  tejprullshållar-sand. Tändare med limpistolslimklumpar under.
   
(Det finns sand i tejphållare som är till för att göra tejphållaren tung och stabil.) Man kan ta ut det, lägga det i en minivodkaflaska och säga att man varit på Charterresa i något palmstrandsland...
Kan passa om det är ett barn t ex som kommer från en fattig familj och blir mobbad i skolan för att det inte har råd att åka på medelklassresor som alla andra.
Jag kan jobba på BRIS som tejprullshållarsönderslagare.



Jag önskar att jag kunde dagdrömma ihop en berättelse som jag senare kunde skriva ner, men min fantasi har varit betydligt mer fragmentarisk de senaste åren än den var när jag var mindre.

Mor: Då kanske pappa har ringt också medan vi var borta.
Jag: Nej, jag minns bara en ringning.
Syster: Vadå?
Jag: Jag svarar aldrig i telefonen, och det är tydligen ett problem.



18:42 !!! Faktumet att solen finns utomhus. Jag såg den genom ett fönster och spottade genast ut snusen så att jag kunde gå ut och röka. Klev ut och såg över beigt änglandskap, färg- och lövlösa lövträd, men gröna enar på nära håll och gröna tallar och granar på längre.

Jag är datoryr och datorsvag.

21:51 Stjärnhimlen kantad av svarta moln, och en stjärna som lyser klarare än de andra för att det är Venus.

Pulver

"Dra ner persiennen för helvete" viskade hon matt innan knäna vek sig under henne, hon ramlade ihop och äntligen blev ett med golvet.
Alla samlade upplevelser trängde sig in på en gång, blev till en pulvriserande hysteri. Så fylld att hon blev tom, och ren som aska.

Modern ser missnöjd ut och suckar besvärat.
"Men lilla barn, nu har du fläckat ner kläderna med din egen hjärnsubstans igen!"

Våldsamt

Kanske bryr jag mig bara inte om att ha motorik som en normal människa. Jag märkte att tandkrämen rann ner över min hand och jag var för svag i handen för att hålla tandborsten stabilt. Så jag knöt hela näven runt den.

Jag har upptäckt en bula på mitt högra smalben och ett litet sår som började svida när det kom tvål i min högra handflata. Det ser ut att vara från en nagel. Men knyter jag handen förstår jag inte vilket finger det i så fall skulle komma ifrån.

Jag visste bara inte vad jag skulle göra, känna, tänka, vart jag skulle göra av mig själv rent fysiskt.
Det viktigaste för mig nu är att hon mår bättre. Om jag bara låtsas om att hon är frisk... det kan jag inte.
"Jag kan inte hjälpa henne, jag är värdelös." tänkte jag. Frustrationen växte sig extrem. Jag tog ner en tavla och kastade den in i motsatt vägg. Sen fortsatte det bara. Jag tog tag i en golvlampa och slog mot ett fönster. Jag kastade iväg en pall och en stol, jag drog armen över bordet och slungade in foten av golvlampan någonstans mot baksidan av mitt skrivbord.

Sen minns jag inte mer. Kanske blundade jag och öppnade inte ögonen förrän några minuter senare, då jag satt i fåtöljen nertryckt av båda mina föräldrar. De hade hört mig skrika vilket jag inte visste att jag gjort. Jag kunde knappt andas för att jag grät så våldsamt. Jag kunde inte tänka. Jag hörde fågelkvitter.

De ledde mig mot sängen, det låg glassplitter på golvet.
- Kastade du stolen mot det eller?
- Jag vet inte.
- Vi städar, ligg still. Kan du ligga helt still?
- Jadå.

Vilken tur att det där är det värsta aggressiva utbrott jag någonsin haft.

odödligheten är det enda
som är på riktigt
snälla


Jag spyr. (Det är en reflexmening)
Det är död och galenskap på repeat
Men jag kan ju inte urskilja hypokondrin

Jag har nått det perfekta flow:et
Näsblod

Blodsprängt och vitt är samma färg
Efter en hel tidsålder av slumpvist växlande mellan mörker och ljus
Att vakna upp i en större säng, en hård soffa,
en mjuk soffa, en mindre säng,
en stökig säng,
på en madrass eller på ett golv.
Ensam eller inte ensam.
Lugn, skräckslagen eller överlycklig

Det händer att jag vaknar upp på en väg, på väg mot ett enormt, glödande klot

Och nu sitter du här med mig tillslut
Genom en vårvärld av damm

Du kan inte dö

Du får fan i mig inte gå och dö



Hör du mig?

Mörkt

Överlevnad

Det skrämmer mig att känslan jag alltid verkar återvända till är att jag är för ömtålig och orkeslös för att göra vad som är nödvändigt för min överlevnad. Skola, arbete, (inkomst).
När jag utsätts för sånt (skulle aldrig göra så mot mig själv) kommer förr eller senare en önskan att jag skulle vilja kunna kura ihop mig till en liten förstelnad boll. Osynlig.
Jag skulle inte behöva något från omvärlden för att överleva. Och omvärlden skulle aldrig kräva något av mig.

"Ditt hjärta är som en torskfilé"

Jag sitter fortfarande i samma rum hela dagarna, men min hjärna har fått liv. Jag har ett liv, inuti.

Hon tror mig inte, utan säger att jag är ett bra exempel på en levande död livsform. Hon säger att hon blir överstimulerad av att komma in i mitt rum, men att hon förstår att jag måste inreda det på det viset för att själv komma upp i normalstimulansnivå.

Två av hennes lärare har sagt att hon är kall, hjärtlös.
- Snälla, säg att jag också är hjärtlös! sa jag.
- Det är du ju för fan inte! Ditt hjärta är som en torskfilé, mjukt och går sönder så fort man petar på det.

Förklara inte sand!

20:06:
- Mamma laminerade dina utomjordiska, mikroskopiska löshår eller vad det var idag.
- ..............Va?

Jag satt och funderade på hur jag skulle inreda på en vägg och drack kaffe. En elektriker gick omkring i rummet utanför.
Det här är vad en elektriker som nyss sett mig för första gången tänker om mig: vilka sluskiga kläder! vilket stökigt rum! vilken mörk musik! vilket mörkt rum! (men det sista var hans fel, han tog bort elen, ja det kan han inte tänka då.)

Syster slängde en tejphållare i väggen igår för att hon var arg. Där tejphållaren hamnade hamnade också en hög sand. Jag blev förundrad, tänkte att det var någon väldigt fin sorts sågspån som hoppat ut ur väggen. Idag gick jag fram och kände på högen, och märkte att det var riktig vit strandsand. Rummet blev helt magiskt för ett ögonblick, tills mamma förklarade att sanden hade varit inne i tejphållaren för att hålla den tung och stabil.
Dagens största besvikelse.
Nu kommer jag aldrig mer kunna tro på mirakeldetärjubaraåthelvetemedallting.

Jag körde växelbil idag för första gången på nästan ett par månader. Det första jag gjorde var att starta den med ettan i och bara bromsen nertryckt, så den skuttade någon halvmeter närmare det stup vi har framför där bilarna står parkerade. Ett ganska riktigt stup också, vi bor på ett litet till största delen gräsbevuxet berg.


22:18: I hennes tak hänger en prisma, hängde. Jag visste att den varit min, tänkte på det varje gång jag såg den att den där saknar jag, den är väl min.
Hon höll med när jag väl sa något om det, sa att den hängt kvar där sedan jag bodde i hennes rum nov –00 till jan –01.
Nu är den nerryckt, jag ska hänga den i ett fönster och stirra lyckligt på regnbågarna varje morgon när jag vaknar. Jag skulle gärna ha ett jättestort självrullande kalejdoskop i fönstret också, som man inte behövde kika in i, utan det skulle vara så stort att man såg mönsterna från överallt ifrån. Men sådana finns inte. (Va?)

Citat var det här.
Mitt huvud brinner baklänges nu – Lukas Moodysson



Copyright? Jag vet inte vad man ska göra åt copyrighten, den gör mig nervös ibland. Får man välja ut citat ur en bok själv eller bara välja citat som andra redan använt? Hur långt får ett citat vara som längst innan det blir plagiat?
En mardröm jag skulle kunna ha: jag jagas av ©:n. De försöker svälja mig, som pacman sväljer frukter eller prickar. …
jag är trött som ini helvete. Jag får associationer som sträcker sig alldeles för långt utanför mig själv.

Sno inte copyrightade pacmanbilder!!

Om jag bara inte fått en förklaring till sandhögen! Då hade jag kunnat drömma mig bort, drömt om att man kunde kliva in i en parallell värld med öken och kameler. Det vore nått…
Jag läste en bok när jag var liten om en parallell ökenvärld. Varje gång huvudpersonerna kom dit började de jagas av ett hästskelett som gick på bakbenen. Sprang på bakbenen. Jag undrar vad det ville dem… Vad var målet?….. Vad…. är…. .målet.

Det kanske är sand i allt som är tyngre än det ser ut att vara. Det kanske är förtyngnings -standarden.


22:58: Visst fasen, mitt hår är fullt av tejpbitar. Jag kan nog ha dem där hur länge som helst för jag minns dem aldrig tillräckligt länge för att de ska försvinna.

Höjdpunkten

Rotade bland cd-skivorna, valde ut en bibba och gick tillbaka till hallen, ångrade mig och tillbaka till cd-skivorna för att hämta fler.
Provade 3-4 jackor för att hitta den mest behagliga. Tog en av pappas.
Vi satte oss i bilen och jag började leta efter en mössa som jag tänkte att jag kanske hade där inne, det hade blivit ännu behagligare.

Hon bad mig att sluta upp med vad jag nu gjorde, jag skulle bara skjutsa henne till en plats 3 km därifrån. Jag förklarade att detta var det roligaste som skulle hända mig under hela dagen, och att allt därför måste vara perfekt.

Det blev bra. Kort men bra. Det har varit en bra dag.

Spara energi till stunder då man måste verka oapatisk

Apati sedan några dagar tillbaka. Suttit och stirrat. Behövde ta upp någonting från golvet och lägga på skrivbordet.
"Ta upp den.. ta upp den nu! Rör på dig förihelvete!"
Ingenting händer automatiskt.

Jag pratar för mig själv nästan hela tiden. Eftersom jag sitter så still och förstelnad men ändå behöver stimulans. Då finns pratet kvar, och jag finns kvar.
Jag vill vara ensam för det är bara mig jag pratar med.

Så fort någon annan är hemma måste jag tvinga mig att verka normal. Äta, göra någonting. Det gör mig aggressiv och jag får lust att gråta av att låtsas på det sättet. Det är så ansträngande.
Jag gick och duschade bara för att kunna gråta utan att någon märkte det, men när jag var ensam och fick se deprimerad ut igen försvann behovet.

Jag ligger på golvet i mitt rum och halvsover. Jag har tänkt ut en syssla jag kan sätta igång med om någon kommer upp på övervåningen. Då sätter jag igång med den och lägger mig ner direkt igen när de börjar gå nerför trappan.

Det är riktigt deppigt.
All mat är äcklig. Jag var vaken hela natten, bland annat för att jag var för hungrig för att sova, men för trött för att orka äta något.


M ligger och stirrar i taket.
"Fy fan!" viskar jag för mig själv.
Det är inte bara jag, det ligger en viss stämning över hela huset. Och alla låtsas som ingenting.

Apan

Jag hör att någon öppnar dörren, men inte kommer in. Jag ligger på mage på golvet och snurrar runt överkroppen genom att gå med armbågarna åt höger, och tittar upp över soffan.
Min syster stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka, väntar på att något ska hända.
- Nu vet jag hur en apa känner sig, säger hon tillslut, och håller upp ena handen som hon tejpat in med maskeringstejp.
- De har ju som läder nästan på handflatorna.