"Ditt hjärta är som en torskfilé"

Jag sitter fortfarande i samma rum hela dagarna, men min hjärna har fått liv. Jag har ett liv, inuti.

Hon tror mig inte, utan säger att jag är ett bra exempel på en levande död livsform. Hon säger att hon blir överstimulerad av att komma in i mitt rum, men att hon förstår att jag måste inreda det på det viset för att själv komma upp i normalstimulansnivå.

Två av hennes lärare har sagt att hon är kall, hjärtlös.
- Snälla, säg att jag också är hjärtlös! sa jag.
- Det är du ju för fan inte! Ditt hjärta är som en torskfilé, mjukt och går sönder så fort man petar på det.