Verkligheten

Jag var nyss ute för att boka tvättid åt honom, bara det. Det duggade lite och ljuset var blåtonat. På marken låg delarna av en leksakspistol.
    Jag kunde inte gå tillbaka in, då skulle jag gått miste om något. Jag såg ett tegelhus längre fram som inte var en del av bostadsområdet. Det var ett helt annat bostadsområde. "This is the real world" tänkte och viskade jag för mig själv. Svenska hade varit för verkligt. Jag fick den där känslan, som om jag ville gråta men inte för att det var sorgligt. Utan för att världen är mystisk, vacker på ett mystiskt sätt. Jag var helt skild från all annan tid än nuet, det var som om jag plötsligt bara hamnat i en plats i tid och rum utan att veta hur. Och det var verkligheten, trots att det inte alls var bekant.
   
Det är otäckt, vad är bekant för mig? Var jag än är och vem jag än är med får jag ofta känslan av att "hemma", den verkligaste verkligheten, är någon annanstans.

Paradise lost

Det är jordens radie x 3 mellan de tvås riken, sa Milton. I det mittemellan klunkar jag vitt vin i skjutvapensljudvågor - vilka är det som krigar för vad i de subjektiva landskapen?
Här har vi Id.ma.an. [Han blev nyss teleporterad.] Hon släpas nerför trappan av A.ria.de med huvudet före [de har 10 ögon.] Hon misstänker att det finns andra sätt att ta sig ner på, men kanske inte.

Id.ma.an är nu redo att presenteras:
Jag ska minnas att ha längre hår med svarta flätor i. Sådan är jag. Det står "rewind" på min nya t-shirt, men jag ska aldrig! bli som Evan i The butterfly effect. Nej, min film börjar med en buss som förefaller åka för fort, men som i verkligheten kör enligt bestämmelserna mot ett normalt mål. Det känns absolut inte så, inte med alla streckformade stadsljus utanför. Man tror det handlar om.... teleportering, han är tillbaka där kött är inredning. Dödliga blå och röda ljus möter varandra halvvägs.

- Jag gillar sånt här organiskt, hoppas det gillar mig.
Sa han.

Man kan också skriva såhär: jag läser för tillfället Paradise lost och Nalle puh, D spelar Doom. Vi sitter hoptryckta vid datorn, ej ovanlig situation, med fest/filmkvälls tillbehör. Jag vill att han ska komma till slutet, själv fastnade jag på ett ställe som var för envist för att vara värt det.

När jag kokade kaffe glömde jag ställa kannan under, så allt rann ut på bänken.

Om jag var en frukt skulle jag vara en apelsin. D skulle vara en ananas eftersom de ju ser ut som ett huvud med hår på. Mitt apelsin-jag skulle vara som en Magritte-målning.

Ny frisyr på 1 cm

01:50 Det är ingen total vilning eller ens något hypnagogt tillstånd att tala om nu. Jag som bestämt att jag skulle utnyttja varje natts insomning till automatiskt tal (diktafon) och av det få ut en ny bibel baserad på egna visioner.

Istället sitter jag här och dricker saft blandat med äppeljuice ur en colaflaska, uppdaterandes. Jag har äntligen, som vanligt till nackdel för sömnen, uppnått aktivering och distraktionen den erbjuder. Och jag ser inte fram emot att behöva släppa det.

Tidigare stod jag i badrummet och klippte bort centimeter efter centimeter. Jag kunde inte sluta när jag tyckte att det räckte, för jag tänkte: " Vad ska jag annars göra?" Nu är mitt hår 1 cm långt, men det är mer okej än det låter som.

13:09 Jag hade knölat ihop några kassettbandsetiketter. När jag gått och slängt dem upptäckte jag att jag hade ett klistermärke på högra handen det stod "Master" på.
Slumpen har krönt mig.

Emma ringde. Jag berättade att jag snaggat mig.
- Ja, det är ju sånt som kan hända när man har tråkigt... i din värld, sa hon.

Naturliga katastrofer