Jag ville bli vän med henne, men det visste hon inte.
Mina relationer är inte lika bra som dina, för jag kan inte prata.
Jag hade behövt lära mig det i skolan.
Liksom att gå i gruppterapi.
Och att svälja piller.

Inga darrningar
Bokbål, saliv, sträckbänk, aska.

Situationsdikt om: ska gå ut
inget paraply. tar då av mig alla kläder och går ut.
ställer mig i ring runt en död skalbagge. mässa. bil kommer. gömmer mig
i en jordkällare. var tror de att jag är?

Buffy

Jag kan inte sova för att jag:

1. Läser skriver och städar
2. Inte är trött, sömntiden har börjat infalla senare
3. Har mild träningsvärk i högra benet (varför, gaspedalen?)

När jag åt middag framför TV:n blev jag berörd av ett avsnitt av Buffy the vampire slayer. För Buffys kompis bestämde sig för att förinta jorden och sen ångrade hon sig när hon fick sin mänsklighet tillbaka för att en kille sa att han tyckte om henne när hon råkade bryta av en krita på dagis, och lika mycket nu trots att det var värre det här med jordförstörelse.

Det är för världsligt, det är för svagt
Hunger är för stenåldersmän
Och jag är den mest civiliserade människan i världen

Vem hade kunnat tro att jag skulle kunna bli så helig
Jag är inte en kropp längre utan ett mentalt tillstånd
Jag tillhör inte naturen

sid. 69

Oväntade hästar

"Nu är jag nyttig" tänkte jag när jag gick ner mot brevlådan. Naiva förhoppningar om brev, jag får ju inte ens räkningar nuförtiden. Jag öppnade brevlådan, men distraherades av ett ljud. Steg. Jag tittade upp. En häst joggade mot mig. Jag släppte ner locket på brevlådan och gick fram till den. Ännu en häst dök upp. Jag klappade den första hästen, som var mest social.

Det var inte så tråkigt egentligen, att klappa en häst. Jag fick nästan lust att rida. Jag gick på ridskola i två år, för alla tjejer i min klass pratade om hästar, och då tänkte jag att det måste vara något speciellt med att rida. Så jag provade jag med. Och det kunde vara kul ibland, faktiskt. Inte så man ville viga sitt liv åt det, men svindeln man fick av att sitta däruppe var intressant, som att se på skräckfilm.

Hästen jag klappade började äta på min tröja, den var svart. Jag har bara svarta kläder på mig idag. När jag varit på väg ner till brevlådan tänkte jag att människor som klär sig helt i svart är av den typen som inte sportar, att det är en fördom man kan ha. Liksom man kan ha fördomen att alla som klär sig helt i orange måste vara släkt med en estetlärare jag hade under min korta gymnasietid.

... Jag kan inte släppa det här med hästar. Det var en så oväntad grej. Det var lite oväntat att det kom hästar där, men mest oväntat att jag klappade dem.

Kopplar kasettbandspelare till ljudkortet och spelar över cd-skivor på band den vägen. Uråldrigt, jag vet, men jag har bara en kasettfreestyle att lyssna på när jag kör bil. Vill inte gärna åka 16 mil på en helg, som jag ofta gör, i en tyst bil. Och jag kan inte spela panflöjt medan jag kör, så lätt. Jag har en sån, fast det är egentligen en variant av panflöjt som heter något annat. Jag kan inte spela på den när jag inte kör heller, min andningsteknik är usel och min lungkapacitet likaså. Jag orkar högst 5 toner, sen måste jag gå ut på balkongen och hålla huvudet uppochner.

Jag lyssnar på flamenco. Det är en bra slags musik. Det är den slags musik jag har lättast att börja dansa spontant till.