Pages

Tuesday, December 11, 2007

Nu knäcker vi dig


Andra har bestämt vad jag ska göra, och jag vet att det kommer gå över min gräns. Jag är inte beredd på något annat än att vara helt sjukskriven.

- Så! Min logiska slutsats var att jag borde sluta med medicinen. För då blir jag kanske manisk, och då kan det fungera!

Jag skrattar och mitt ben hoppar iväg och sparkar mot byrån, ett nervöst tics.

- Men hjälp! hon skrattar till hon också, överraskad.







Hos någon annan:

- Vad olika du är!

Jag hade kommit in fnittrandes och vajandes av sömnbrist, men börjat tala allt lugnare och återfått mer naturliga, mjukare rörelser.

-
Jag ser fram emot att sluta med mediciner för mycket egentligen, jag har inte sett fram emot någonting så mycket på väldigt längre. Det kan ju gå åt andra hållet också, men att vara manisk är det bästa som finns!

-
Men shit! sa han. Jag tycker du är helt vild nu, hur blir du utan medicin då liksom?


Det kan inte ha börjar redan.
Vad som hunnit börja är min chock över allt som kommer hända, och allt jag blivit tillsagd att göra som jag redan borde vara igång med. Telefonsamtal och ansökningsblanketter.
Det här kan bli hur dåligt som helst.

No comments:

Post a Comment