Pages

Monday, July 28, 2008

Onlinediagnoser


Hur förbereder man sig när man ska till psyket och vill be om att någon gör någonting för att man ska kunna få en ordentlig diagnos? Det sjuka är att det ofta är bra att göra en stor del av arbetet själv, men låtsas om att man inte vet något om något utan bara hinta om saker för att styra allting i rätt riktning.

Man kan inte säga "jag tror att jag är bipolär",
då slår det bakut direkt och man får en aggressiv blick som säger att man inte ska tro att man vet mer än läkaren.
Istället ska man säga "jag har ju haft lite problem med att mitt humör svänger upp och ner" (undvik ordet mani) "ibland blir jag liksom så glad att jag glömmer bort att sova och äta, har en massa energi som jag inte vet vad jag ska göra av".

Ja, så en skojsigare del av mina förberedelse har varit att göra tester på internet. Jag har någon fetisch för alla typer av tester där man klickar i saker och får svar på vilken kändis man är eller borde vara ihop med, eller vilken superkraft man skulle haft om man hade någon. Men mina favoriter framför allt annat är givetvis psyktesterna. Allt man kan sätta "psyk" framför är intressant för mig.


 
-----------------------------------------------------------------------------------------
Jag började med bippotest för att det ju var det jag egentligen skulle göra. Hittade två stycken som verkade vara bland de mer seriösare och fick ett resultat som enligt just de testen säger att jag utan tvekan är bipolär. 
 -----------------------------------------------------------------------------------------


 När jag ändå höll på finns det ju en mängd andra snaskiga saker att gå igenom. "Severe social anxiety" var inte så chockerande.. kanske att det står "very" framför i så fall.




 Åh, jaaa! Aaah, personlighetsstörningar också. mmmm...




Schizoid, så hett!

 -----------------------------------------------------------------------------------------

Och så något lite tråkigare, förutsägbart.
Men det är ju roligt att det står "needs things to be extremely clean".



Wednesday, July 9, 2008

Psychonaut

I diktafon, 05:15:

Jag ligger i en fåtölj jag dragit fram till datorn och försöker sövas av defragmenterarens procentmätare. Att titta på något som går väldigt långsamt sänker min puls. Datorns arbetsljud är också lugnande, det låter som om jag har något viktigt för mig där.

Jag är tillbaka i psykäventyret, det oförutsägbara underlandet där man aldrig vet vilken dag eller tid på dygnet det är, och vad man kommer ha missat nästa gång man vaknar till. Regelbundenheten hos hungern är en främmande rytm.
Jag känner mig hemma här, och välkomnad tillbaka, varmt omfarmnad av ett gäng lustiga figurer.


Det finns två slags lyckotillstånd. Lyckan då jag gett efter helt för det kaos all min ångest leder fram till, och lyckan då jag kan hålla det på avstånd utan att anstränga mig.
Det var efter ett ovanligt långt och oavbrutet mellanläge jag bestämde mig för att prova trappa ner medicinen på eget bevåg i vintras. Det slutade med att jag var rädd även för de människor jag står närmast. Om det var värt det är svårt att säga. Jag fick en kreativ kick och skrev intensivt i ett par veckor. Strax efter tog det nervösa över, och jag har rester kvar av de neuroser som bildades då fortfarande. Å andra sidan; spänningen över att få se vad omskakningarna i kemikalierna skulle leda till förhöjde mitt humör avsevärt i ett par månader. Det går på ett ut.



Jag försöker klura ut hur jag ska ta kontakt med vården för att få det jag vill. För att de ska hålla med mig om att det jag vill är det jag behöver. Diagnoser, utredningar, ordentliga intervjuer. Jag skulle vilja ha en riktig diagnos att slänga fram när någon undrar varför jag inte jobbar och har mig som alla andra.

Hastigheten på defragmenteringen ligger på 4% i timmen.

Jag har lagt mig i min säng nu istället, jämte ett paket kex.

Ordlista: Sömnfobi

Sömnfob
Ovilja att låta tiden gå förbi obevakad, eller undvikande av obehaget att inte kunna somna

Finns "på riktigt" under namnet hypnofobi där helt andra förklaringar ges.