3 instabila månader

- Har du blekt tänderna?
- Nej, jag har bara borstat dem.

Öl klockan 11 måndag förmiddag.

Ser ca två lättsamma, romantiska komedier om dagen i två veckors tid.

Blir helt utan inkomst och köper ett akvarium.
Fixar ett par veckor senare en ny, dyrare lägenhet och blir tvungen att tömma akvariet igen för att packa ner det.

Rakar halva huvudet och köper ett slags hårpuder som man kan använda för att fluffa till resten av håret. Det blir lite torrare av det också, och ser renare ut längre.

Använder zopiklon som ångestdämpande under dagarna och tänker på en vän jag hade som blev beroende av det på det sättet.

Träffar en annan vän jag saknat i över ett år, trots att vi bor i samma stad. Hon blir riktigt genuint glad av att se mig igen och kramar om mig länge. Hon är lite som en extra mamma. Jag känner mig trygg.

Ligger på golvet i ett släckt litet badrum som är låst i en lägenhet som är tom, och låst, för att det är det mest avslappnande jag vet.

Dricker vodka ensam hemma mitt i veckan. Tänker på min flickväns bipolära mamma som haft alkoholproblem.

Låtsas må bra. Går in i badrummet och stoppar mig själv mitt i ett skärsår med frisörsax. Går ut igen och skriker att jag inte orkar låtsas må bra längre.

Tripos och ritbord

Jag är inte så våldsamt rik nu då eftersom jag varken har csn, lön eller bidrag. Ingenting med andra ord. Min vanliga reaktion i sådana situationer är att genast börja bränna pengar för att springa den ekonomiska krisen till mötes istället för att vänta på den. Man kan ju inte tackla en fiende på avstånd. Det är ett Filifjonkan-resonemang.
"Nu går allting på tok. Äntligen. Nu behöver jag inte vänta längre." (ur "Det osynliga barnet" av Tove Jansson)
Planerar att köpa en iphone 4 på avbetalning bland annat.

Det går att köpa triopsägg och föda upp djur från dinosaurietiden hemma. Klart jag vill göra det då också. Istället för att välja paketet med tillhörande plastakvarium köpte jag ett riktigt. Många projekt i ett, perfekt. Aquascaping, fiskuppfödning, lyckas kombinera vatten med elektricitet, få fram tillfredställande akvarieljud.

http://www.coolstuff.se/Triops

Jag märkte att ljudet förändrades beroende på hur man riktar syretillförseln. Det kan vara antingen brusande, surrande eller porlande. Jag föredrar att diskanten i porlandet överröstar surrandet så mycket som möjligt.
När jag mixtrade med där blev det plötsligt baksug och vattnet började rinna ut ur lufttuben längs med elkabeln till filtret. Från akvariet till eluttaget. Spännande!

Motstod en impuls att fånga in en nattfjäril att ha fängslad i någon sorts terrarium för insekter. Jag vill att min lägenhet ska vara ett eget ekosystem... Mitt dagdrömmande drar alltid iväg på det där sättet.

All slags ommöblering är obehagligt, trots att det samtidigt är roligt. Det är regel att jag måste få panikattacker av en eller annan anledning när jag ska sova, så i natt valde jag att få panik över det här.
Det står ju ett akvarium här inne, alltså kan det inte vara min lägenhet. Och jag är ingen akvariemänniska, alltså kan jag inte vara mig själv. Typiska overklighetskänslor man kan få när paniken förstör det logiska tänkandet.
Hyperventilerade omlott med att jag dagdrömde mysigt om hur jag ska få till min nanovärld. Började fundera över hur det skulle se ut om fiskar hade luftakvarium med kaniner i. Somnade och drömde mardrömmar om att jag kissade på mig.

Kanske borde man vänta med fler, liknande chocker, men jag vill ha ett ritbord. En av de saker jag hann uppleva under min korta tid som konststudent är att ett ritbord får mig att vilja rita på ett sätt jag aldrig känt tidigare. Att arbeta i rätt vinkel gör otroligt mycket.

Försökte scanna några teckningar igår. Först när det finns en jpg-fil känner jag att processen nått sitt slut och jag kan börja på nya arbeten. Tyvärr fattar inte min skrivare att det inte gör något om färgpatronerna är slut när man bara ska scanna. "Du, jag har inget färgbläck!" säger den varje gång jag trycker på scan, och det är allt som händer.

Alla dessa projekt ger en illusion av att något viktigt är i görningen, och kan hjälpa till att motverka vad jag kallar arbetslöshetssyndromet. Det har en samling symptom som apati, tidsförvirring, stegvis försämrad självkänsla, dåliga matvanor som försämrar det psykiska tillståndet ytterligare. Onda cirklar. Ju längre tid det pågår, desto svårare blir det att ta sig tillbaka till ett yrke eller studier igen.

Jaja, nu ska jag skära till akvariebakgrunden med mattkniv.

Problemfria problembarn

Träffade en läkare igår som kommer att skriva ett intyg som jag kan söka socialbidrag på fram till dess att jag antagligen får aktivitetsersättning och är tillbaka där jag började.
Han var ny, och jag kommer bara ha honom året ut. Vart tar alla läkare vägen egentligen?
Behövde svara på frågor om hela historien, igen.

"Några psykiska sjukdomar i släkten?"
"Nej."
"Har du genomgått något trauma som gjort att du blivit rädd för andra människor. Misshandel?"
"Nej."
"... psykisk misshandel?"
"Nej."
Han rynkade lite på ögonbrynen. Vad är problemet här?
"Dödsfall?"
"Nej."
"Inte någon som stått dig nära som du på något sätt förlorat?"
"Nej."

Det är som vanligt. Den nya läkaren kom fram till att det inte finns någon anledning för mig att ha blivit som jag blivit, och ändå blev jag sån. Det har alltid irriterad dem, stämmer inte överens med klassiska, psykoanalytiska förklaringar.

När jag var 16 löste min påtvingade psykolog problemet genom att tolka min envisa tystnad som ett tecken på att jag skämdes över något som hänt mig. Ett sexuellt trauma alltså.
Hon drog teorin om våldtäkt och sexuellt utnyttjande för mina föräldrar utan att bry sig om mina protester.
Hur ska en cynisk tonåring kunna lita på sin psykolog när de istället för tystnadsplikt verkar ha en plikt att underrätta föräldrarna om allting? Börjar tänka på den där incidenten varje gång jag genomgår en sån där intervju och ser förvirringen i deras ögon.

Är inte den här autistiska sidan man bestämt att jag har en bra förklaring? Jag föddes antagligen till att ha problem med det sociala, och då blev social fobi ett ganska naturligt första steg in i en karriär som psyksjuk. Sen fortsatte olika oförmågor att passa in i världen att ställa till problem och mynnade ut i diverse sjukdomar... Den teorin räcker i alla fall för mig.

"Är det här den du är på riktigt?"

Det var nästan skrämmande hur kort tid det tog för henne att fråga om jag hade tagit min medicin.
- Nej, jag glömde det i morse.
- Jag märker det.
Hur fan kan det märkas? Visst, jag har mer energi, och mitt huvud arbetar på något sätt snabbare. Jag är mer spontan, pratar mer, pratar om oväntade saker som jag på kreativa sätt får ihop till andra saker jag vill prata om och idéer det ger mig.... Aha, lite hypomaniskt kanske.
- Är det här den du är på riktigt? Jag menar, som du skulle vara om du inte åt några mediciner alls?

De där frågorna är otäcka.
Jag svarade något om att jag tror att alla har olika personligheter beroende på vilket humör de är på. Kanske är mina humörpersonligheter mer olika varandra pga. hur stora svängningarna är.
Men jag tror inte att det är allt.

Jag har inga romantiska föreställningar om ett äkta jag (längre), men jag vet att mitt sätt att tänka är annorlunda utan mediciner. Mycket av förmågan att tänka ersätts av apati, eller en slags mental slöhet.

Det har varit en del anti-medicin (vissa mediciner) på sistone, men jag är i grunden inte någon som förespråkar att man ska skita i alltihop.
Det borde finnas något ord för det, de där förespråkarna finns...
Jag drabbas av tvivel med jämna mellanrum, förstås.
För några år sedan slutade jag tvärt med allting, just för att jag ville veta vem jag var naturell. Det gick åt helvete.

Men Seroquel har också varit ett helvete, och jag har lyckats sänka från 300 till 100 mg per kväll.
Jag brukade ha panikattacker flera gånger i veckan för att bieffekterna var så äckliga, särskilt det här med att inte kunna röra sig ordentligt. Hjärnan ger order till musklerna, och de svarar inte alls som de brukar. Man tror att man lyft armen och att den hunnit fram till sitt mål, men ser att den i själva verket bara kommit halvvägs. Vem som helst borde kunna få en panikattack av det.
Jag har också blivit av med den lilla övervikten. Det gick väldigt fort där i början att gå upp 8 kg. Jag bytte klädstorlek och packade ner nästan hälften av alla mina kläder i lådor som jag nu börjat kunna packa upp igen.
Hoppas att det håller.

Sylvia Plath

Oj, vad mörkt det blir nu. Först lättas det upp av den snyggfula animeringen, men efter ett tag blir det mest spöklikt.

Del ur en svensk översättning:

De måste ropa och ropa
och plocka maskarna av mig som fastvuxna pärlor.
Att dö
är en konst som allting annat.
Jag gör det ovanligt bra.
Jag gör det så det känns som helvetet.
Jag gör det så det känns på riktigt.
Man skulle nog kunna säga att jag har kallelsen.

I femtonårsåldern kunde jag hela utantill. Bara det är ju ett symptom.

När man söker vidare om hennes sjukdom verkar det som att hon var manodepressiv.
Varför ska de alltid vara det?

Neuroleptika - friska zombies

Neuroleptika, eller antipsykotika, är en sort mediciner som främst används vid schizofreni och psykoser, men det är också vanligt som humörstabiliserare vid bipolär sjukdom.

För några dagar sedan hittade jag information om att de även används mot autistiska problem. Stresskänslighet som bl.a. kan bero på ökad ljudkänslighet ska minska i samma sväng som reflexerna, koncentrationsförmågan och förmågan att röra på sig.
Jag kan se hur det hänger ihop. Sinnet blir ju mer alert när det är mindre nerdrogat, och då ökar all sorts nervositet.




Information

Neuroleptiska mediciner verkar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket ger en hämmande effekt på de symptom man vill åt.
Överskott av dopamin har kopplats till schizofreni, psykoser och eufori av den maniska sorten.
Problemen borde då bland annat handla om en sorts överaktivitet i hjärnan som är lugnare hos friska människor. Om man lägger gasen i bottnen på kreativa förmågor som fantasi och associationsförmåga, låter det ju faktiskt som något som kan mynna ut i en psykos.

Medicinerna minskar alltså halten av dopamin, vilket kan vara ett problem eftersom dopamin hjälper till att styra över kroppens frivilliga rörelser. Parkinsons beror på dopaminbrist, och en av de neuroleptiska bieffekterna är s.k. parkinsonism, ett parkinsonsliknande tillstånd. I debatterna om neuroleptikan nämner man däremot oftare ofrivilliga rörelser och kramper.

Fyra nutida favoriter

Det är lite svårt att utröna skillnaderna mellan vad som anses vara effekter och vad som anses vara bieffekter av antipsykotiska mediciner.
Enligt den bok jag läser nu, "Pillerpsykiatrin" av Jakob Ronsten, finns det inga bevis för att medicinerna verkligen riktar sig mot de specifika problem de ska bota. Istället är det den kraftigt lugnande effekten som får patienterna att verka friskare.
Någon som inte kan tänka kan inte heller fokusera på sina vanföreställningar, eller alls känna särskilt mycket. Motorisk orolighet får man också bukt med, och resultatet blir tysta, lugna personer som sover ovanligt mycket och verkar vara i en sorts dvala även när de är vakna.



Är det här en reklam eller en skräckfilm?

Recension

Jag har Seroquel, som ska vara förhållandevis hälsosam, för att förebygga bipolära svängningar. Jag tvivlar inte på att den har den effekten, men biverkningarna får mig ofta att undra om det är värt det.
Jag har fått klagomål om hur jag försvinner timmarna efter att jag tagit Seroquel, och knappt ens går att samtala med. Jag blir täppt i näsan och sitter med öppen mun, blir klumpig och slö i rörelserna och har påtagligt nersatt mental kapacitet. Ganska zombielikt med andra ord.

När de största halterna av medicinen gått ur kroppen är bieffekterna betydligt mindre, men jag är fortfarande ovanligt slö, och har en obehaglig känsla av att inte kunna tänka som tidigare och hålla fokusen uppe när jag samtalar med någon, eller försöker läsa.

Det är ganska otäckt. Letar efter en minsta möjliga dos, då de flesta av de positiva effekterna kvarstår, och bieffekterna är så få som möjligt.
Hur mycket zombie är värt hur mycket ångestfrihet? Det är den ständiga frågan.

Tänkte mig att en konstutbildning kunde ge mig det där med att våga visa sitt inre för andra människor och stå för vad som finns där, men att kommunicera på ett indirekt och tyst sätt kan jag ju redan. Jag känner mig ändå som säkrast när en konversation handlar känslomässiga problem. Terapiskada.

Jag behöver lära mig att använda rösten och ha ögonkontakt med folk. På ett självsäkert sätt säga helt normala saker, och inte svacka med blicken när ett samtal är sådär otäckt opersonligt och riskfritt.

Tro aldrig att det är en bra idé att ge sig ut i skogen mitt i natten och irra omkring för att tankarna ska klarna när man har ångest. Jag känner mig tusen år äldre varje gång.

Skolplansch: Sensory overload

My name is Earl

You know that kind of fragile person who is traumatized by watching world news as a child, and then never fully recovers. Who becomes obsessed with the evil in the world, gets depressed and drops out of school at 15 to move out of their parents home to do nothing useful for 10 years while claiming to be an artist. Turns gay, turns straight and then gay again. Suffers from strong general insecurity and has difficulty making any kinds of decisions. Contemplate taking a walk, then wait for so long it turns into agoraphobia.
This is me, my name is earl

Teorier om livet och experience points

- Jag har ett nytt sätt att se på livet, baserat på Fallout och Dead like me.
- Det låter oroväckande.
- Nja.

Och medan hon halvslumrande bredvid pratade jag för mig själv om mina "insikter", eller observationer av mina värderingar jämfört med värderingar andra verkar ha.

Jag sa ungefär som följer. Men jag lägger till mer information där det behövs.

Om det inte varit för att jag följde Dead like me just nu hade jag inte ringt för att fråga om jobb. Huvudpersonen i den serien har ett tråkigt jobb, och är deprimerad. Men trots att hon går runt och är skitdeprimerad på jobbet upplever hon mer, och känner att livet är snäppet mer intressant pga. det.
Jag borde också kunna lyckas med det.

Jag har tänkt på att jag önskar att det fanns en tv-serie om en människa som bara är för sig själv i sin lägenhet, men det är inte intressant.
Mitt slags liv har inget underhållningsvärde.


I Fallout gäller det att samla experience points, och levla. Varje gång man gör det får man ut mer av spelet.
Jag började fundera över att skapa ett system där jag ger mig själv experience points... det låter lite sjukt, jag vet. Jag tänkte att jag kan värdera olika saker. Sånt som ger flest nya intryck skulle få högst poäng. Och så har jag en lista där jag ser vad jag borde göra mest av för att utvecklas. Jag kanske skulle göra de sakerna oftare då?


Hittills har jag mest brytt mig om mitt inre liv. Att läsa, skapa, tänka. Men jag inser att för andra handlar livet till stor del om andra människor. De umgås, och det är poängen. Poängen med allting.
Jag har haft samma syn på livet som munkar, ungefär. Meditera, gräva sig djupare ner i sig själv och se vad man kan hitta för skojsigt där nere.
Samtidigt tänker jag på munkar som människor som slösar bort sitt liv genom att undvika att leva för att få ett bättre liv efter döden. Men vad är det då jag försöker uppnå?
... Antar att jag behöver grubbla mycket för att tänka ut strategier över hur jag ska handskas med mig själv, och mitt eget grubblande.

Hos mig är den inre och den yttre världen väldigt skilda åt. Jag upplever över huvud taget inte den yttre världen särskilt mycket, eftersom min inre värld är för stor. Den överröstar den yttre, och får omvärlden att kännas mer som en dröm.
Mina tankar och känslor är mycket verkligare än andra människor, och allt som händer runtomkring.

Och där någonstans insåg jag att hon hade somnat. Låg som vanligt och lyssnade avundsjukt på hennes lugna andetag. Somnade runt en timme senare.

Om jag hade en CAT scan

Hade dagens experiment varit att jämföra aspergers- och standardhjärnors sätt att hantera sinnesintryck. Jag är inte säker på var denna sortering sker någonstans. Man brukar prata om att autistiska personer har avvikelser i frontalloben, men det brukar sägas i samband med förmåga till planering... vilket i och för sig är en sorts organiserande.

Det okända området borde på något sätt vara mindre aktivt. Men faktumet att det är det verkar ändå ge en större aktivitet någon annanstans, eftersom resultatet av att inte kunna sortera sinnesintryck är att man snabbare blir utmattad, överstimulerad.

Om jag bara kunde lokalisera det överstimulerade området, skulle jag kunna hitta eller uppfinna preparat som hjälper mot sensory overload. Det i sin tur skulle kanske leda till att jag kan arbeta på heltid!
Ska nämna detta hos arbetsförmedlingen.

Fick senare veta att neuroleptika kan användas mot detta.
Se inlägget Neuroleptika - friska zombies

Bönsyrsor - Miniatyrmonster

Det började med att jag hittade en fotograf.
http://blepharopsis.deviantart.com/

Hans bilder fick mig att fascineras över hur alienlika insekter är. De är byggda på helt andra sätt än vad större djur är. Varför?
Jag blev särskilt intresserad av hans bilder på bönsyrsor, och började läsa om dem.

Senare hittade min kära flickvän en död bönsyrsa på sitt jobb, i en lastbil från Asien. Jag blev förtjust, och sedan förskräckt när hon öppnade kartongen.
Jag är inte rädd för spindlar, getingar, skalbaggar, men det här var på en helt ny nivå.

Numera är bönsyrsor ett vanligt inslag i mina mardrömmar, och jag är bara glad att de inte finns i Sverige.

Jag kom fram till att min bönsyrsa är en hona av arten kinesiskt bönsyrsa. Det är en av de arter som kan bli störst, 8-10 cm. Honan är dessutom alltid större än hanen, så att hon ska kunna äta upp honom efter parningen. Vill man göra det hela ännu otäckare, och det vill jag, kan man berätta att hon inte har något emot att börja tugga på honom redan medan de paras. Och deras barn äter i sin tur upp varandra lite när de får lust.

Allt ska ätas levande, och de står så pass högt upp i näringskedjan att de kan fånga grodor, möss och småfåglar.






Sitt engelsk-grekiska namn, praying mantis, har de fått på grund att de i viloläge håller ihop "händerna" på sätt som gör att det ser ut som om de ber. Mantis är grekiska för "profet". I det hotfulla läget tycker jag att de ser ut att imitera en korsfästelse... Ja, och de kan vrida huvudet 180 grader, som tjejen i Exorcisten. Jag tycker att man borde se dem mer som demoner än något heligt, men det har man oftast inte gjort.

Myter

Egypten: Bönsyrsan dyker upp i Book of the dead i form av en vägvisare för resande som kommit vilse.
Frankrike: Om ett vilset barn frågar en bönsyrsa om vägen hem kommer den att peka åt rätt håll.
Arabvärlden: En bönsyrsa pekar alltid åt Mecca.
Afrika: Den person en bönsyrsa landar på kommer att få tur.
USA: Bönsyrsor kan göra människor blinda och döda hästar.

På en amerikansk sida läste jag att de går att hitta i de flesta djuraffärer. Känns inte som om det stämmer i häromkring, tänkte jag. Men så såg jag faktiskt en bönsyrsa hos min lokala djurhandlare. Det var bara en, och jag såg den bara en gång. Köpte någon den? Vem!!?


I mina efterforskningar fastnade jag extra i fakta om bönsyrsors sinnesorgan, och vidare i fakta om sinnesorgan hos insekter i stort. Men det blir ett annat inlägg.

Ordlista: Ambivalent katatoni

Eftersom jag har gjort en hel illustration till vad som låter som en diagnos kan jag ju lika gärna förklara vad ambivalent katatoni är för något. Det kan vara ett stressrelaterat psykbryt då man vet att det är hälsosamt att hålla sig själv kvar i ett totalt avstängt tillstånd, men något utanför pockar kanske på uppmärksamhet så att man måste ta ställning till om man ska ta sig ur det avstängda och fortsätta att befinna sig i den stressande situationen eftersom det kan vara mer praktiskt att vara närvarande just då.

En annan betydelse är att man är apatisk och tycker att man borde ta sig ur det. Apatin är behaglig för att den innehåller mindre ångest, och om man sätter igång med något riskerar man att tappa vad som kan vara ett nästan meditativt tillstånd. Men vinsten kan vara att apatin tillslut försvinner helt och hållet när man bara gör något.

Hur man handskas med vardagen med minsta möjliga ansträngning

Jag har nyss vaknat upp ur den senaste spelkoman, Fallout: New vegas, och ser världen igen för första gången på 2 veckor. Det har blivit vår. Blommor som inte brukar räknas bland de allra första har kommit. (Är snödropparna redan döda?)
Jag har givetvis problem när jag försöker gå över från ett slags leverne till ett annat. Ett icke-animerat liv utan muterade skorpioner och eldsprutande myror, men med allt vardagligt som man behöver hålla sig vaken för att ta itu med.

Oidentifierbart objekt i min Pip-boy

Duschandet, städandet, ätandet

Vissa saker blir aldrig klara, hur mycket tid man än ägnar åt det. Som städning, och att duscha. Deprimerade människor tycker därför tillslut att sånt känns meningslöst. Det går ju alltid att ta igen längre fram. Om man inte duschar på en vecka, blir man ändå helren direkt när man väl duschar. Samma sak gäller disk, och golv som inte dammsugits.

Att äta blir man heller aldrig klar med, och det är mer invecklat än egen och rumslig hygien.
Om man inte orkar äta dör man ju tillslut, och om man inte kan sluta äta drar man på sig kilon som sänker den redan låga självkänslan.
Efter en period av för lite mat, eller för dålig mat, får magen svårt att vänja sig vid en hälsosammare kost igen. Man får lida sig igenom magsmärtor och illamående, medan man stegvis töjer ut magsäcken igen, och försöker smälta främmande, nyttiga föremål.

När jag är låg försöker jag hålla liv i utbudet av de matvaror jag klarar mig längst på, och har svårast att leva utan.
Detta är:
Mjölk
Havregryn
Knäckebröd
Ost
Kaffe
Snus

Snus är kanske inte en matvara, men det är ändå något jag förtär med kroppen, därför tycker jag att det passar på listan.
Kaffet behöver man inte säga så mycket om.
Mjölk och havregryn är en bra blandning, en slags snabbgröt. Man behöver inte äta särskilt mycket av blandningen för att bli mätt, eftersom havregrynen sväller i magen.
Ost fungerar utmärkt utan smör, om man smälter det i mikron (på knäckebröd.)

När jag känner att kroppen verkligen suktar efter näring, brukar jag köpa grönsaksjuice på flaska. Man kan låtsas att det är middagen.


Sådär har jag levt ganska länge nu, men jag har inte märkt det, eftersom jag har spelat. När jag slutade insåg jag hur icke-fungerande allting var, och ringde till en secondhand affär för att fråga om jag får hjälpa till där. Tyvärr fick jag inte tag på den jag sökte. Får se om det var en enskild impuls, eller en riktig idé som det kan bli något av.

Ickearbetande ickestudent

Det har gått ett sommarlov sedan jag sist hade plugg/praktik för mig om dagarna. Och när jag väntar på något väntar jag intensivt. Koncentrerar mig. Har svårt att fokusera på något annat.
Jag har försökt uthärda, börjat trivas, och till sist inte velat lämna den händelselösa tillvaron.

Till en början blev jag galen, särskilt efter att mitt marsvin dött. Livlösheten var förlamande. Jag flyttade halvt in hos mina föräldrar, och umgicks med min syster som mestadels sköter sina universitetsstudier därifrån. Spelade Mario på Wii flera dagar i sträck. Målade ett par fjädrar på en tavla med en kvinna och en uggla. Läste böcker om olika husdjur.

Efter att ha klappat på en orm och en skäggagam köpte jag en kanin. Det är inte tufft, men ska man ha en skäggagam måste man tvätta händerna i en minut efter varje gång man petat på den, för att inte få salmonella.
Kaninen har ett öra som står upp, och ett som hänger ner. Hon är rumsren, och springer runt benen på mig som en hundvalp. Jag började trivas i min lägenhet igen och spelade ett spel efter ett annat, fast på PC, dryga månaden i sträck.

Det hänger och fladdrar i en klädnypa i sprucken plast. Jag är nervös eftersom jag är neurotisk. Andra skulle kanske klackat sin spark och tagit dagen som den kommer. Inte veta vad man kommer plugga var, hur man ska bo, det är kanske likgiltigt eller t.o.m. uppfriskande för vissa sorters människor.
Jag skriver vulkanutbrott av anteckningar över dagarna som kommer. Vill för allt i världen strukturera upp alla måsten i lägenhetsvärlden, och inte tappa greppet om allt som fungerat så bra de senaste 2 åren.

1. Mata Juno
2. Bädda
3. Frukost
4. Duscha.

Så ska varje perfekt morgon börja. Och om bara morgonen är perfekt följer resten förhoppningsvis efter obesvärat.
Det funkar 2 av 7 dagar i veckan.

I framtiden måste 5 av 7 dagar fungera. Om jag hade jobbat på heltid, hade det inneburit något helt annat än att studera på heltid. Tidsgränserna blir flytande, oigenkännliga. Jag kan behöva plugga i allt mellan 0 till alla vakna timmar under ett dygn. Det finns ingen gräns för hur stressad jag kan låta mig själv bli, och hur sjuk jag kan bli av det. Jag är rädd.

sid. 109

Psychoparacitus

Art Brut - August Natterers domedagsvisioner

Meine Augen zur Zeit der Erscheinungen
"My Eyes at the Time of the Second Coming"

August Natterer (1868-1933) från Tyskland, är en av de konstnärer som tillhör avdelningen psychon i genren Art Brut. Han var gift, och hade en bra karriär som elektriker och egenföretagare, men drabbades en ödesdiger dag av hallucinationer som gjorde att allt rasade samman. Det var den första april 1907, då en - vad han ville kalla - vision över Domedagen kom till honom.

"Jag såg en vit prick i molnen helt nära - alla moln stannade upp - pricken upplöstes och stod hela tiden som en skiva i himlen.
På samma skiva, duk eller scen, började bilder snabbt följa på varandra, ungefär 10 000 under en halvtimme... Gud själv uppenbarade sig, och häxan, som skapade världen - mellan visioner: bilder av krig, kontinenter, monument, slott, vackra slott, bara det vackra i världen - men allt sett som övernaturliga bilder.
De var minst 20 meter höga, tydliga, nästan helt utan färg som fotografier... Bilderna var uppenbarelser över Domedagen. Kristus kunde inte förverkliga frälsningen eftersom han korsfästes för tidigt... Gud visade det för mig, så att jag skulle kunna slutföra frälsningen."

Efter denna vision blev han inlagd på mentalsjukhus, och kom aldrig ut igen.
Han såg sig själv som profet och frälsare, och fick diagnosen schizofreni.
Fyra år efter insjuknandet började han försöka skildra de bilder han sett.

Natterer trodde att hans teckning Weltachse mit Haase/Axle of the World, with Rabbit varit en profetia för första världskriget. Kaninen symboliserar "the uncertainty of good fortune.”

Häxan som skapade världen.

Art Brut - Galna människors tavlor och texter

Art Brut, eller Outsider art, är en konstgenre som samlar skapelser av människor som på olika sätt lever utanför samhället. En del har frivilligt isolerat sig från mänskligheten, och andra konstverk är gjorda av människor som suttit i fängelse eller varit inspärrade på mentalsjukhus. Den sistnämnda kategorin är den mest populära, tillsammans med skulpturer och tempelliknande byggnader som egocentriska människor byggt i sina trädgårdar.
Sedan mediciner mot psykiska åkommor började utvecklas, har andelen hospitaliserade galningar minskat. Därför är de flesta insamlade texter, teckningar, skulpturer och målningar, daterade mellan slutet av 1800-talet och 1950-talet. De är till största delen från Amerika, och Tyskland med grannländer.

Jag har läst In the realms of the unreal "Insane writings" sammanställd av John G.H. Oakes. Det är en antologi av poesi, prosa och dagboksanteckningar. Texterna har färgats av författarnas olika psykiska sjukdomar, och de äldre är oftast de mest galna. Kanske för att man behöver visa respekt för den som fortfarande lever, och be om deras tillåtelse att publicera vad de skrivit.

Boken på adlibris

Ibland är det som att läsa vilken lidande författare som helst,

"Pain, pain! It grieves one to death.
Is that love!?
Life. - "

- Ernst Herbeck, Österrike


"I have reached a truly wonderful state of miserable, morbid unhappiness."

- Mary MacLane, 1901

och ibland är verkligheten helt förvrängd av psykoser eller maniskt storhetsvansinne. Det påminner på många ställen om automatisk skrift, en surrealistisk metod där målet är att skriva så snabbt, och med så lite eftertanke som möjligt, för att blotta det undermedvetna.

"Unless been taken away from here by tonight, will until tomorrow as lunatic, upon most holy word of honor, stare at the sun, or bash in my temple with a post."

- Erwin Starre, manodepressiv patient, Tyskland 1908


"I was able to identify with the outmost degree of certainty the dead mole, which I saw being buried in 1878 in a wood on the outskirts of Hanover by a swarm of gravediggers belonging to the insect world as the soul of the last Hanoverian king."

- Gustav Sievers, schizofren patient i Tyskland, 1919

En del tror sig vara betydelsefulla historiska personer, andra är besatta av symboliska innebörder av nummer och ljuden av olika ord.
Texterna är emellanåt helt befriade från grammatiska regler. Orden är felstavade, sönderdelade eller påhittade.

“de for est
no the po
Of it me
the and de for
a dar ken
near gi ve
in the of
min the roads
be low de ass a ra
of ass of you’re my de pos
of the ra me no ja nex to you”

- Henri Müller, född 1865, Schweiz

Den här dikten är ett riktigt pussel. Det ser till en början inte ut som någonting alls, men om man läser långsamt, och sätter ihop bokstävernas ljud, skymtar man en del ord. Att sedan försöka förstå orden är inte det lättaste. Texter som denna är knappast intressanta ur ett litterärt perspektiv, men absolut som material för att försöka förstå en svår psykisk sjukdom, och hur den stegvis faktiskt delar sönder verkligheten i små svårtolkade bitar.

Ett ofta återkommande fenomen är att orden stavas som de låter.

Exempel: “Ide Unno Iff itz the Rite flour Ive Pict in migh Try Umph.”
(I don’t know if it’s the right flower I’ve picked in my triumph.)

Enligt Jung finns det ett undermedvetet som vi alla delar, eftersom vi delar symbolspråk. Ormar står för ondska, fåglar för frihet, träd för livet och cirklar för evigheten. Det är symboler som skapats i kulturer skilda från varandra, och som är de samma över så gott som hela jorden.
Sjukdomstillstånd som psykoser och manier, förstorar upp symboler vi känner till. De dras upp från det omedvetna, och används mer aktivt i tolkningen av verkligheten. Därför är det möjligt att tolka texterna, och skapa egna associationer.

Att psykoser skulle gå att bota med psykoterapi är jag tveksam till, men någon nytta har man kanske av att kunna tala samma språk. Om inte annat är In the realms of the unreal en mycket intressant bok, som jag definitivt rekommenderar.

Tips på vetenskapliga tankar och teorier som kommer att rubba din världsbild

Relativitetsteorin
Einstein kom fram till att tiden är mycket mer än bara våra klockor. Den påverkas av hastighet och gravitation. Vid ljusets hastighet, och vid den enorma gravitation som omger svarta hål, står tiden stilla. Om du ger dig ut i ett rymdskepp som färdas nära ljusets hastighet, kan du komma tillbaka efter vad du upplevt som en vecka, och upptäcka att många år har gått på jorden.

Boktips
About Time (I rättan tid) - Paul Davies



Strängteorin
säger att materiens minsta beståndsdel är strängar, som skapar olika partiklar genom att vibrera på olika sätt.
För att matematiken skulle gå ihop, kom man fram till att det måste finnas 11 dimensioner. Anledningen till att vi bara upplever höjd, bredd och djup, är att övriga dimensioner skulle vara mikroskopiska.

Boktips
The Elegant Universe (Ett utsökt universum) - Brian Greene
The fourth dimension - Rudy Rucker (om hur en fjärde dimension skulle upplevas)



Kvantfysik
Newtons mekaniska världsbild rubbades i och med kvantfysiken. Man upptäckte att världen bland subatomiska partiklar är helt oförutsägbar. Exempelvis kan partiklar som egentligen inte borde kunna ta sig förbi ett hinder, låna energi någonstans ifrån, och ändå ta sig förbi det.

Dokumentär med Brian Greene:

Ljus beter sig som både vågor och partiklar. Istället för att säga att det är det ena eller andra, har man nu bestämt sig för att att det är både och.

Dubbelspaltexperimentet, visar fotoners underliga beteenden:

Quantum entanglement
Två elektroner som skapats tillsammans, verkar kunna kommunicera, och påverka varandra även på stora avstånd. Förändringarna sker dessutom simultant, vilket motstrider lagen om att inget kan färdas snabbare än ljusets hastighet.

Schrödingers katt
I ett teoretiskt experiment, där man låter oförutsägbarheten i kvantfysiken bestämma om en katt dör eller överlever, uppstår en paradox som säger att katten både är död och levande.

Boktips
In search of Schrödingers cat: Quantum physics and reality - John Gribbin



Människan version 2.0
Om hur vi stegvis kommer att förbättra våra kroppar med hjälp av teknologi, och bli cyborgs.

Boktips
The singularity is near: When humans transcend biology - Ray Kurzweil



AI och medvetandeforskning - Hur kommer man över tröskeln, då en AI kan reflektera över sin egen existens?



Multiversum
Teorin handlar om att det finns fler universum än vårt, och att varje universum kan "föda" nya. Tanken uppstod bland annat pga. upptäckter inom kvantfysik. Det är omöjligt att bestämma exakt var en elektron befinner sig. En förklaring blev att den inte bara existerar i vårt, utan också i andra universum.
Teorin säger också att varje möjligt händelseförlopp utspelas någonstans, i detta multiversum.

BBC-dokumentär

Detta inlägg är lite av en fortsättning av"Verklig science fiction för olyckliga ateister".