Teorier om livet och experience points

- Jag har ett nytt sätt att se på livet, baserat på Fallout och Dead like me.
- Det låter oroväckande.
- Nja.

Och medan hon halvslumrande bredvid pratade jag för mig själv om mina "insikter", eller observationer av mina värderingar jämfört med värderingar andra verkar ha.

Jag sa ungefär som följer. Men jag lägger till mer information där det behövs.

Om det inte varit för att jag följde Dead like me just nu hade jag inte ringt för att fråga om jobb. Huvudpersonen i den serien har ett tråkigt jobb, och är deprimerad. Men trots att hon går runt och är skitdeprimerad på jobbet upplever hon mer, och känner att livet är snäppet mer intressant pga. det.
Jag borde också kunna lyckas med det.

Jag har tänkt på att jag önskar att det fanns en tv-serie om en människa som bara är för sig själv i sin lägenhet, men det är inte intressant.
Mitt slags liv har inget underhållningsvärde.


I Fallout gäller det att samla experience points, och levla. Varje gång man gör det får man ut mer av spelet.
Jag började fundera över att skapa ett system där jag ger mig själv experience points... det låter lite sjukt, jag vet. Jag tänkte att jag kan värdera olika saker. Sånt som ger flest nya intryck skulle få högst poäng. Och så har jag en lista där jag ser vad jag borde göra mest av för att utvecklas. Jag kanske skulle göra de sakerna oftare då?


Hittills har jag mest brytt mig om mitt inre liv. Att läsa, skapa, tänka. Men jag inser att för andra handlar livet till stor del om andra människor. De umgås, och det är poängen. Poängen med allting.
Jag har haft samma syn på livet som munkar, ungefär. Meditera, gräva sig djupare ner i sig själv och se vad man kan hitta för skojsigt där nere.
Samtidigt tänker jag på munkar som människor som slösar bort sitt liv genom att undvika att leva för att få ett bättre liv efter döden. Men vad är det då jag försöker uppnå?
... Antar att jag behöver grubbla mycket för att tänka ut strategier över hur jag ska handskas med mig själv, och mitt eget grubblande.

Hos mig är den inre och den yttre världen väldigt skilda åt. Jag upplever över huvud taget inte den yttre världen särskilt mycket, eftersom min inre värld är för stor. Den överröstar den yttre, och får omvärlden att kännas mer som en dröm.
Mina tankar och känslor är mycket verkligare än andra människor, och allt som händer runtomkring.

Och där någonstans insåg jag att hon hade somnat. Låg som vanligt och lyssnade avundsjukt på hennes lugna andetag. Somnade runt en timme senare.

Om jag hade en CAT scan

Hade dagens experiment varit att jämföra aspergers- och standardhjärnors sätt att hantera sinnesintryck. Jag är inte säker på var denna sortering sker någonstans. Man brukar prata om att autistiska personer har avvikelser i frontalloben, men det brukar sägas i samband med förmåga till planering... vilket i och för sig är en sorts organiserande.

Det okända området borde på något sätt vara mindre aktivt. Men faktumet att det är det verkar ändå ge en större aktivitet någon annanstans, eftersom resultatet av att inte kunna sortera sinnesintryck är att man snabbare blir utmattad, överstimulerad.

Om jag bara kunde lokalisera det överstimulerade området, skulle jag kunna hitta eller uppfinna preparat som hjälper mot sensory overload. Det i sin tur skulle kanske leda till att jag kan arbeta på heltid!
Ska nämna detta hos arbetsförmedlingen.

Fick senare veta att neuroleptika kan användas mot detta.
Se inlägget Neuroleptika - friska zombies

Bönsyrsor - Miniatyrmonster

Det började med att jag hittade en fotograf.
http://blepharopsis.deviantart.com/

Hans bilder fick mig att fascineras över hur alienlika insekter är. De är byggda på helt andra sätt än vad större djur är. Varför?
Jag blev särskilt intresserad av hans bilder på bönsyrsor, och började läsa om dem.

Senare hittade min kära flickvän en död bönsyrsa på sitt jobb, i en lastbil från Asien. Jag blev förtjust, och sedan förskräckt när hon öppnade kartongen.
Jag är inte rädd för spindlar, getingar, skalbaggar, men det här var på en helt ny nivå.

Numera är bönsyrsor ett vanligt inslag i mina mardrömmar, och jag är bara glad att de inte finns i Sverige.

Jag kom fram till att min bönsyrsa är en hona av arten kinesiskt bönsyrsa. Det är en av de arter som kan bli störst, 8-10 cm. Honan är dessutom alltid större än hanen, så att hon ska kunna äta upp honom efter parningen. Vill man göra det hela ännu otäckare, och det vill jag, kan man berätta att hon inte har något emot att börja tugga på honom redan medan de paras. Och deras barn äter i sin tur upp varandra lite när de får lust.

Allt ska ätas levande, och de står så pass högt upp i näringskedjan att de kan fånga grodor, möss och småfåglar.






Sitt engelsk-grekiska namn, praying mantis, har de fått på grund att de i viloläge håller ihop "händerna" på sätt som gör att det ser ut som om de ber. Mantis är grekiska för "profet". I det hotfulla läget tycker jag att de ser ut att imitera en korsfästelse... Ja, och de kan vrida huvudet 180 grader, som tjejen i Exorcisten. Jag tycker att man borde se dem mer som demoner än något heligt, men det har man oftast inte gjort.

Myter

Egypten: Bönsyrsan dyker upp i Book of the dead i form av en vägvisare för resande som kommit vilse.
Frankrike: Om ett vilset barn frågar en bönsyrsa om vägen hem kommer den att peka åt rätt håll.
Arabvärlden: En bönsyrsa pekar alltid åt Mecca.
Afrika: Den person en bönsyrsa landar på kommer att få tur.
USA: Bönsyrsor kan göra människor blinda och döda hästar.

På en amerikansk sida läste jag att de går att hitta i de flesta djuraffärer. Känns inte som om det stämmer i häromkring, tänkte jag. Men så såg jag faktiskt en bönsyrsa hos min lokala djurhandlare. Det var bara en, och jag såg den bara en gång. Köpte någon den? Vem!!?


I mina efterforskningar fastnade jag extra i fakta om bönsyrsors sinnesorgan, och vidare i fakta om sinnesorgan hos insekter i stort. Men det blir ett annat inlägg.

Ordlista: Ambivalent katatoni

Eftersom jag har gjort en hel illustration till vad som låter som en diagnos kan jag ju lika gärna förklara vad ambivalent katatoni är för något. Det kan vara ett stressrelaterat psykbryt då man vet att det är hälsosamt att hålla sig själv kvar i ett totalt avstängt tillstånd, men något utanför pockar kanske på uppmärksamhet så att man måste ta ställning till om man ska ta sig ur det avstängda och fortsätta att befinna sig i den stressande situationen eftersom det kan vara mer praktiskt att vara närvarande just då.

En annan betydelse är att man är apatisk och tycker att man borde ta sig ur det. Apatin är behaglig för att den innehåller mindre ångest, och om man sätter igång med något riskerar man att tappa vad som kan vara ett nästan meditativt tillstånd. Men vinsten kan vara att apatin tillslut försvinner helt och hållet när man bara gör något.